Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allan Broman den lingska utlandsgymnastikens grand old man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlek, och han lämnar ej ett tillfälle obegagnat att verka för
den. Redan 1891 var han jury-man vid internationella
gymnastikfesten i Stockholm, och när annars han kunnat har han ställt
sin erfarenhet till tjänst. Så följde han med råd och dåd
KFUM-gymnasterna och den finska truppen på hela deras Englandsfärd
våren 1933, ett gymnastiskt segertåg som bör ha väckt till liv
minnena från det första till Albions land hos den gamle jarlen
i Bärsärkar och Vikingar, hoc est ordförande i Svenska Sällskapet
i London.
Utmärkelser ha regnat ned på gymnastikdirektör Bromans
breda bröst, men jag undrar om inte de, som tilldelades honom
på hans 70-årsdag mest glatt honom, därför att de voro en
uppskattning av hans arbete för Ling: Sv. Gymnastikförbundets
Lingmedalj, (överlämnad av Sveriges minister i London efter
en gymnastikövning där B. stod som tätkarl) och av hans
insatser för att göra Sverige ärat på främmande jord:
kommendörstecknet av Vasaorden.
Bland B:s skrifter må nämnas »School Gymnastics on the Swe
dish System», tre upplagor, samt »Short Course of Physical
Training for recruits».
Allan Broman har gjort sig förtjänt om Per Henrik Lings verk
på ett sätt, som ställer honom i jämnbredd med mästarens
trognaste efterföljare samt de mest ingående kännarna av hans
syften och medel. Men det skänker honom också en särplats,
ty få av den svenska gymnastikens utövare i förskingringen ha
blivit fosterjorden så trogna som han. Sverige har förblivit hans
hjärtas land under den mer än halvsekellånga tid han ägnat ett
annat, och från sitt »Far Corner» utanför London, där han njuter
sitt otium, besöker han varje år landet i Nord för att hugsvalas
av den svenska natur, som liksom tagit gestalt i hans kärnfriska
väsen. Men han kommer också för att på nära håll fröjdas över
den frivilliga gymnastikens stolta frammarsch hemma hos oss.
Tiden har ej gått om honom, man är frestad säga att han stannat
den. Med ograverad andlig och kroppslig spänst har han passerat
trekvartsseklet. Jag tillskriver min goda hälsa och mina
skäliga krafter, säger han, framför allt den Lingska gymnastikens
vitaliserande förmåga. Det vore obetänksamt kalla honom den
siste vikingen, vårt Sverige fostrar väl flera, men han är
förvisso inkarnationen av en svunnen tid i vår gymnastiks hävder,
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
