Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inspirerad konst». Ett visst intresse för sina gymniska idéer
lyckades han otvivelaktigt bibringa några av sin samtids
konstnärer, men det var nog snarast hans romantiska inställning till
den nordiska forntidens gudavärld, som fängslade dem. Resultatet
blev magert, knappast mer än Fogelbergs marmorgudar i
Nationalmuseum, kraftfulla och storvulna men som skildringar av
människokroppen mycket enkla och schematiska. I det fallet
kunna de inte på ringaste sätt uppta någon tävlan med de
gestalter ur den klassiska gudavärlden, som skapats av Fogelbergs
store föregångare Sergel. Visst ha konstnärer även senare valt
motiv ur idrottslivet, men det har skett mycket planlöst och
tillfälligt. I stort sett ha konstnärerna förblivit oförstående för den
moderna idrottsrörelsen.
Att kroppskulturens och idrottens förkämpar varit och äro
tämligen oförstående för konsten är kanske inte så märkvärdigt.
Men det har inte inskränkt sig till blott oförstånd. Ofta har man
dessutom kommit att betrakta konsten med ett visst misstroende
beroende på det sätt, varpå den moderna konsten deformerat och
vanställt det kroppsliga.
Vid ett par föregående tillfällen, bland annat i denna årsbok,
har jag varit inne på problemet idrott och konst. Vad jag bland
annat sökt framhålla är den rikedom på användbara och
värdefulla motiv, som idrotten, den moderna idrotten, erbjuder konsten.
Det är bara naturligt, om den idrottsintresserade frågar sig,
varför konstnärerna föraktfullt lämna denna rikedom outnyttjad
eller varför konstnärerna vanställa den mänskliga kroppens
former, när de dock i verkligheten erbjuda en sådan mängd av liv,
rörelse och skönhet. Åter och åter igen kommer man tillbaka till
antiken. Varför skulle inte de moderna konstnärerna liksom
antikens kunna av människokroppen skapa vackra och fullödiga
konstverk?
Problemet är inte så lätt, som det vid första ögonkastet ter sig.
Visst har vår egen tid mycket gemensamt med antiken. Visst
har idrottsrörelsen i mångt och mycket samma mål, visst har
den antika och moderna idrotten förbluffande många
gemensamma drag. Då liksom nu var idrottsrörelsens yttersta mål
att fostra goda, ansvarskännande och dugliga medborgare, då
som nu voro de stora idrottstävlingarna strålande folkfester och
de segrande idrottsmännen firades som nationens hjältar.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
