Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begränsa. Det är oundvikligt att man känner emotionell sympati för
vissa individer och antipati mot andra. I vanligt mänskligt umgänge
stör detta inte, när det gäller skönlitteratur är det till och med en
av skrivarens stora drivkrafter. När det gäller att ge en objektiv bild
av verkligheten däremot kan dessa reaktioner förrycka hela
perspektivet. Men genom att hålla intervjuerna på detta kliniska sätt (det
kala vitmenade rummet, tolken, den lugna tonen) tror jag mig
kunna säga att jag inte upprättade någon emotionell kontakt i
denna mening under arbetet. Jag försökte i varje fall undertrycka varje
sådan reaktion.
I stort kan jag därför säga att jag anser mig ha lyckats återge vad
dessa personer verkligen sade och genomföra intervjuerna på ett
sådant sätt att det de sade var av sakligt värde. Men om jag säger
att jag inte sökte någon känslomässig kontakt under arbetet så
innebär detta naturligtvis inte att jag suttit i Liu Ling som en död fisk.
Tvärtom, jag har en intensiv personlig upplevelse av Liu Ling by
och dess människor. Men jag vill inte utge mig för att ha »levt mig
in» i Liu Ling by. Jag anser varje sådan framställning lögnaktig och
ovetenskaplig och blott utgöra ett publikfrieri, ett bidrag till den
allmänt känslosvamliga förljugenhet man alltför ofta möter i böcker
om främmande kulturer. Böcker där författaren döljer sin djupa
oförståelse, sina fördomar och felslut under ordridåer av
känslosamhet.
En annan fråga är i vad mån de berättande riktigt återgett det
skeende de upplevat och i vilket de agerat. Det är självklart att
berättelserna inte är »sanna» om man definierar sanning som
vetenskapligt objektiv redogörelse. Sådan objektivitet skulle blott kunna
existera i en idealt statisk värld. Detta är de agerandes vittnesmål.
Som i alla vittnesmål står i denna bok utsagor mot varandra. I det
enklaste trafikmål förmår inte två vittnen ge exakt samma skildring
av ett förlopp (med mindre de menedar). Dessa vittnesmål rör inte
ett trafikmål, dessa vittnesmål handlar om en stor omvälvning av
genomgripande betydelse för vars och ens personliga liv. Det är
också klart att berättelserna samtidigt tenderar att närma sig »den
allmänna uppfattningen». »Den allmänna uppfattningen» är i detta
fall den officiella kinesiska tolkningen av revolutionens skeende.
Inte heller detta är något för Kina specifikt. En motsvarande
undersökning från Sverige — rörande exempelvis uppkomsten av
jordbrukarnas ekonomiska föreningsrörelse -— skulle ge samma resultat.
De agerande tolkar i efterhand sitt handlande i ljuset av senare
erfarenheter och övertygelser. När det gäller att bedöma dessa
berättelser gäller därför samma förbehåll som vid bedömandet av varje
annat vittnesmål. Men det för varje jurist självklara att vittnesmål
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
