Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by - Gamle Sekreteraren Li Yiu-hua sitter på Tashiai och talar om landskap, jordbruk och kvinnoarbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte blir lönsamma att röja för kollektivet. Dem låter vi ganbus
inne från staden komma ut och arbeta på om söndagarna. Vi talar
om för dem var de kan hålla till och så odlar de vad de vill. Vi
lämnar inte bort någon äganderätt till jorden naturligtvis. Det kan
vi inte, men de får odla vad de vill och ta med sig hem. Du ser att
det finns en hel del sådana fält.
Medlemmarna får på fritid röja var de vill. Det vill säga de får
ju inte röja där vi kan göra stora åkrar. Annars får de röja var de
önskar och hur mycket de orkar. Detta brukar vi aldrig behöva
diskutera. De är ju jordbrukare och förstår själva var de skall ta upp
ny åkermark. Det enda vi får lov att ingripa mot är när någon
försöker odla upp själva stigen. I år var det Wang Chen-chia, han är
inte från vår by, som började gräva upp därnere vid stigen. Han
började plantera grönsaker så att det bara blev en smal gångsträng
i mitten. Då talade Li Hai-kuei med honom och sade: »Där för vi
fram våra djur. Där går getterna våra. Om du tror att vi tänker
söka hålla ordning på dem så att de inte äter upp dina grönsaker
tar du miste. Flytta du dina grönsaker någon annanstans om du inte
vill lodra getterna med dem. Du får bekväma dig att gå upp i
bergen och röja.» Li Hai-kuei menade egentligen att det inte gick an
att göra så som Wang Chen-chia gjort för oxarna kunde inte längre
komma fram. Nå, sådant behövs det inga möten till att lösa, det
löser sig självt. Wang Chen-chia fick ge sig upp i bergen och börja
arbeta.
Fast det är klart att det är många som har ögonen på marken
därnere vid stigen. Där är jorden god. Ma Hai-hsiu grävde också
upp ett fält därnere alldeles vid stigen. Men han valde platsen klokt
så att han på en gång kunde få vatten från bäcken och ändå lämna
plats för kritterna på stigen. Det växer ju tiofalt mer där än uppe i
bergen. Då sade herden till honom: »Det där ligger för nära
stigen.» Ma Hai-hsiu sade att han tänkt på oxarna och lämnat plats
för dem, men herden sade att det räckte inte, oxarna skulle ta sig
in på fältet och äta så Ma Hai-hsiu skulle flytta. Men det ville han
inte. Han tyckte det var synd att överge den goda jorden därnere,
så han byggde en hög mur omkring sitt fält i stället. Den är så hög
att ingen kan ta sig över den. Det går det med.
Detta system med fem slag av åkrar — kollektiva åkrar i dalen,
privata lotter i dalen, kollektiva åkrar på bergen, privatröjda
åkrar på bergen och ganbu-åkrar på bergen — det systemet har vi
haft ända sedan vi började med kooperativa jordbruk här i trakten.
Vi har aldrig brutit mot principen om privata jordlotter.
Här i bergsområdet är arbetet tungt och folk måste äta mycket.
Mest äter vi hirs. Det mättar. Vete är mera till lyx. Det har ingen
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
