Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by - Livsrytmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ganbu.» Åtminstone anser man numera oftast att barnen bör
lära sig läsa och skriva och räkna. Till och med äldre kvinnor vill
att deras barn skall gå i skolan. Men farmödrarna och mormödrarna
skämmer bort barnen. Det är alltid den generationen som står
barnen närmast. De har mest tid med barnen och talar mest med
barnen. Om barnet då kommer till sin farmor och säger: »Det är
tråkigt i skolan. Jag är så trött. Det är så kallt att gå i skolan», eller
»det är så varmt att gå i skolan», då blir farmodern upprörd och
säger till föräldrarna: »Det är för arbetsamt för barnet att gå i
skolan.» Varje gång som barnen vill någonting som föräldrarna
inte tillåter behöver de bara gå till den äldre generationen och
gråta. Då går den äldre generationen till barnens föräldrar och
läxar upp dem.
Förra året tröttnade flickan Hu Yen-ching på skolan. Hennes far
Hu Shen-chu brydde sig inte om det utan sade: »Du skall gå till
skolan!» Men då gick barnet till sin mormor, Ching Chung-yings
hustru, och sade: »Jag tycker inte om skolan. Jag får inga goda
betyg. Lärarna kritiserar mig. Jag vill inte gå där längre.»
Mormodern blev upprörd och sade: »Stackars lilla barn som arbetar så
hårt. Inte skall du gå till skolan inte. Stanna hemma du bara.»
Hu Shen-chus hustru sade sedan till lärarna i skolan: »Jag kan
ingenting göra, min mor har bestämt sig och hon går inte att
övertyga.» Hu Yen-ching flyttade nu över till sin mormor för hon tyckte
att föräldrarna tjatade på henne om skolan. Hon vägrade lyda
föräldrarna och höll sig till sin mormor. Det tog ett år för partiet och
skolan och kollektivet att övertyga den nioåriga Hu Yen-ching att
hon borde flytta till föräldrarna och börja skolan igen.
Vid tolv, tretton års ålder slutar flickorna hoppa rep och slutar
att hoppa hage och upphör med alla sådana rörliga lekar. De går
över till att väva trådfigurer med fingrarna. De upphör alltmer att
tala och skämta med pojkarna. Efter första menstruationen vid tolv
till sexton års ålder blir flickorna alltmer försagda. De talar mindre,
skämtar mer sällan och sjunger allt mindre. De är då blyga när de
talar med främmande och speciellt blyga när de talar med män.
De stannar för det mesta hemma och slutar leka och ägnar sig åt
hushållsarbete i stället. När flickorna blivit aderton börjar de göra
sin utstyrsel färdig oavsett om de är förlovade eller ej. De gör skor
och kläder och sängtäcken. De har då också börjat delta i
jordbruksarbetet.
Pojkarna förändrar sig inte så mycket under denna tid. De
börjar spela bollspel och ping-pong. Sedan börjar de arbeta på
åkrarna. Men ännu i de sena tonåren anses pojkarna barnsliga. De
är blyga om de möter jämnåriga flickor. Annars är de inte blyga,
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
