Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by - Livsrytmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela tiden, ty hon längtar så mycket och är så orolig för sin tredje
son som blivit soldat och är långt borta.
När någon gammal dör tar sönerna på sig vita sorgkläder och
meddelar alla släktingar. Därefter samråder man om när och var
den döde skall begravas. Man inbjuder en kunnig man som kan ta
rätt på vilken dag som är tursam och vilken gravplats som är
lyckobringande. Det fanns en sådan man i Liu Ling by förut men han
dog 1961. Han hette Tung Shi-hai och hans änka flyttade sedan
upp till Yüling och hans sondotter har flyttat till Sian. Hans familj
finns inte kvar här. Han var den siste som kunde sådant och som
använde sig av de gamla traditionella metoderna när det gäller vad
som är lyckobringande. Om det finns många från den äldre
generationen i familjen insisterar dessa äldre på att någon sådan kunnig
man hämtas från någon annan by. Men det blir alltmer ont om dem
hela tiden. De yngre bryr sig inte så mycket om det men de äldre
menar att det är mycket viktigt hur de begravs.
När man funnit en god plats för graven och en god dag för
begravningen inbjuder man alla släktingarna. Släktingarna sänder nu
mat och pengar till den sörjande familjen. De sänder 3—5 yuan
per hushåll. Sedan kommer de långt bortifrån för att delta i
sorgehögtiden. Första begravningsdagen samlas man till tre måltider.
Klockan åtta på morgonen äter man bovetenudlar med köttsås och
pickles. Klockan tolv äter man ångat vetebröd och åtta rätter;
grönsaker, fläsk och fårkött. Därefter gråter alla till kvällen. Klockan
sex på kvällen äter man bovetenudlar igen — de är ju tursamma
— med köttsås och pickles. Därefter gråter man och talar om den
döde. Sedan går man till sängs.
Tidigt nästa morgon bärs den döde till graven. Fyra eller åtta
goda vänner bär kistan. Den äldste sonen går först i processionen
med den dödes namntavla framför sig. Därefter kommer kistan och
sedan generationerna inom familjen efter varandra. Man bär med
sig vin och ångat bröd åt den döde. Alla gråter när man gravsätter
den döde.
Våra gravar är byggda ungefär som potatiskällare. Man gör först
ett lodrätt schakt ner i lössjorden och sedan gräver man ut en
gravkammare. Om modern dör först gravsättes hon utanför
familjegravplatsen i en tillfällig grav. Hon flyttas sedan tillbaka till sin
man när denne dör. Då plockar man ihop moderns ben och gör en
ny kista som är mindre än en vanlig och ställer den bredvid
mannens kista. Om mannen dör först gör man gravkammaren stor nog
för två kistor.
När man gravsatt den döde murar man igen ingången från
schaktet till gravkammaren med sten och därefter fyller man schaktet
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
