Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by - Livsrytmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med jord och bygger upp gravkullen och gör i ordning
gravstenarna. Därefter bränner man papperspengar och annat och offrar vin,
en liten bit ångat vetebröd och kött åt den döde. Sedan går man
tillbaka ned till byn. När man kommit till grottan äter man en
måltid av kakor gjorda på »klibbig hirs». Sedan går alla släktingar hem
till sitt.
På tredje dagen efter begravningen går de yngre i familjen upp
till graven, de offrar papperspengar och kött och vin och ångat
vetebröd, gråter mycket och går tillbaka. Också på hundrade dagen
efter begravningen går man upp till den döde och offrar. Sedan
offrar man åt honom varje år. Då går alla i Liu Ling, både
kommunister och partilösa, upp till sina förfäders gravar och offrar.
Varje familj har sin gravplats.
I allmänhet gifter änkorna om sig om de inte är så gamla att de
redan skall till att fylla sextio år. Tung Yang-chens mor till
exempel, Tsao Fong-ying, gifte om sig med Chang Shi-ming. Det anses
riktigt. En kvinna bör inte leva ensam. Men änkan skall inte gifta
om sig förrän efter hundra dagar räknat från mannens dödsdag.
Om hon föder ett postumt barn kallas det att hon fått ett
»månbarn». Det händer. De sörjande kvinnorna får inte gå i mönstrade
tyger, de skall kläda sig i vitt och svart och grått och ljusblått. De
får inte bära smycken. Om den döde inte hunnit fylla sextio år
innan han dog talar man inte gärna om honom. »Han dog en
otursam död.» Men om han dött efter det att han fyllt sextio talar man
gärna om honom: »Han dog en lycklig och tursam död.»
Barn under tolv års ålder får inte begravas i familjens gravplats.
De äldre säger: »Barn under tolv år har inte fått sin själ
färdigbildad. Det skulle föra otur med sig att begrava dem i
familjegravplatsen.» De begravs utan ceremonier uppe i bergen någonstans.
Barn under sju år begravs utan kista. De stoppas in i någon
naturlig klyfta eller håla i bergen nära byn och täcks med sten och jord
för att inte de vilda djuren skall komma åt dem. De äldre säger
att någon annan begravningsform för barn som dör så unga vore
otänkbar: »Den skulle föra stor olycka med sig för hela släkten.»
Det allvarligaste man kan säga om någon människa är: »Han
har varit så dålig och uppträtt så omoraliskt att han inte har någon
ung generation.» Att dö utan någon som kan föra familjen vidare
är det mest fruktansvärda som kan drabba en människa. Li Yü-teh
har nästan drabbats av detta. Han har sin familjegrav på Loushan:
Han tillhör ju också den gamla jordägarfamiljen. Han fick dock
själv aldrig någon son. Det enda han fick var två döttrar och de
skulle ju lämna familjen så fort de gift sig. Hans äldsta dotter är
Li Kuei-fung, och hans yngsta dotter Li Shung är bara tolv år och
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
