Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägen till makten - Pai Yu-teh, gammal ganbu, 60 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undslippa med livet men konfiskerade alla hans ägodelar och all
hans jord. Jordbrukarna sade till oss: »Lämna oss inte. Ty om ni
lämnar oss kaaske jordägaren kommer tillbaka med Ming Tuan.»
Vi gjorde upp att man skulle sända »fjäderbrev» från by till by.
Ett sådant brev är ett brev med en fjäder. Så fort det kommit till
en by sänds det vidare till nästa och alla vet vad som skall hända.
Nästa morgon hade sexhundra jordbrukare kommit till byn och vi
anordnade ett massmöte och valde en revolutionskommitté.
Det blev nu vår nya regering. I kommittén fanns olika
departement. Det fanns ett försvarsdepartement och ett jorddepartement
och ett spannmålsdepartement och ett departement för
kvinnofrågor och ett departement för unga kommunister. Vi valde Wu
Pao-tang till ordförande och jag valdes till brigadledare för Röda
Gardet. Det var i maj 1935.
Nu hade vi tagit makten i båda våra dalar utanför Yenan och
också den andra Ming Tuanavdelningen flydde in till staden. Vi
var fem brigader och jag var ledare för en av dem. Men vi hade
inga vapen. Alla jordägare hade visserligen inte hunnit fly med
sina vapen men det var inte mycket de lämnat efter sig.
Bysme-derna tog då hand om de överflödiga jordbruksredskapen och
gjorde spjut av dem. Men då inte ens det räckte till för att var och
en av oss skulle vara beväpnad gjorde vi vapenattrapper. Var och
en av oss hade tre handgranater av trä. Vår uniform var en röd
armbindel. På avstånd såg det ut som om vi var tungt beväpnade.
Vi hade fått tag i stanniolpapper i en butik och gjorde träbaljorna
med stanniolöverdrag. De blänkte i solen. Vi skrämde jordägarna.
Kvinnor och barn gick på vakt längs vägarna och utanför byarna
och vi släppte inte fram någon som inte hade tillstånd från vår
revolutionskommitté. Varje brigad hade en stor röd fana. Den bar vi
framför oss när vi tågade mot Yenan. I juni 1935 hade vi tagit
andra stranden av Yenanfloden och nu var Yenan omringat. Det
blev ont om mat och bränsle i staden då. Här i Nandalen fick vi
kontakt med Mau Ke-yeh. Det var i juni som han och jag möttes
i Matan. Där diskuterade vi vad som borde göras. Han sade:
»Borde vi inte upprätta kontakt med varandra?» Det tyckte vi i vår
brigad också och sedan dess höll vi kontakt.
I bergen skulle nu Röda Gardet utökas. Vi fick ordentliga
gerillastyrkor. Jorddepartementet och fackföreningarna och
Fattigböndernas Förbund beslöt att utreda klassförhållandena i byarna.
Vi skulle ta reda på vilka som var utsugare och vilka som inte var
det. Utsugarna exproprierade vi, och de utsugna skulle få deras
jord. Vi gick rätt hårt fram och vi förintade jordägarna som klass.
När vi tog itu med jordherren Chang Pei-yi så kom 600 av hans
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
