Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägen till makten - Mau Ke-yeh, grottbyggaren, bonderevolutionären, 59 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vägarna och staden och vi höll till uppe i bergen. Vi sov om
dagarna men opererade i byarna om nätterna. Våra vapen tog vi
från KMT. Det var så att om vi såg en liten KMT-styrka så
omringade vi den och bad den ge sig. De lärde sig snart att vara rädda
för oss och gav sig. Den första månaden tog vi trettio gevär från
dem. Byborna gav oss mat och höll oss informerade om vad KMT
gjorde. Var gång det kom större KMT-förband flydde vi och var
gång de delade upp sig i små grupper om åtta eller tio man
tillintetgjorde vi dem. På det sättet kunde KMT inte använda sig av
små grupper utan fick alltid röra sig med stora styrkor och det blev
besvärligt för dem.
KMT-soldaterna ville heller inte slåss egentligen. Om de kom
ensamma till någon by togs de tillfånga och vi gav dem mat och
brännvin och talade med dem. Ville de resa hem och gå ur kriget
gav vi dem respengar och hjälpte dem iväg. I det här området kring
Yenan fick vi varje dag ett tjugotal KMT-soldater att desertera.
Vi behandlade de meniga väl. När vi tog dem brukade de säga:
»Vi är också jordbrukare. Vi har också föräldrar och barn och vi
tycker inte om krig utan vi vill hem igen till vår by.»
Här kring Yenan fanns då tre KMT-regementen och 2 000 röda
gerillas. KMT försökte organisera befolkningen men det lyckades
dem inte. Det var ju bara barn och åldringar kvar i byarna. KMT
ordnade möten och utsåg sektionsledare men dessa höll för det
mesta kontakt med oss och talade om allt för oss, dels därför att de inte
tyckte om KMT och dels för att de tyckte att det var säkrast så.
I vår by fanns ingen som helt följde KMT hela ockupationstiden
ända till slutet. I andra byar förekom det men hos oss drog de sig
efter en tid. Det var jordägarelement och sådana som Li Hsiu-tang
som ledde Hu Tsung-nans trupper till Yenan och sedan bar vapen
för KMT och arbetade för KMT. En blev tvångsuttagen till
KMT-armén. Det var Tung Yang-chen, han fick vara KMT-soldat i flera
månader innan han lyckades desertera. Tuan Fu-yin stannade kvar
i byn och arbetade för KMT. Det fanns ju många bland dem som
flytt upp i bergen som satt däruppe och var oroliga för sin jord och
därför tog sig ned till byn igen. Många av dem blev tagna av KMT
och tvangs att bära spannmålssäckar på bärstång i Hu Tsung-nans
tross. Ma Hai-hsiu och andra fick bära åt KMT på det sättet, men
de deserterade så fort de lämnades utan bevakning.
KMT skrämde ju folket. De tvang de gamla männen att bära
två tunga säckar var och när de inte orkade längre blev de slagna
av KMT-soldaterna. Vår egen armé brukade be byborna om
vägvisare, men vår armé bad aldrig någon bära någonting och våra
soldater var uppfostrade att alltid vara hövliga och alltid tacka så
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
