Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by arbetslag - Kao Pin-ying, han som hängdes, 37 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passera. Han var ifrån den. Jag tittade på min fånge och undrade
om jag skulle ta livet av honom. Han hade ju varit med om att
hissa upp mig. Men det gjorde jag inte. Vi skulle inte göra så trots
allt. Jag tog honom tillfånga och förde honom till högkvarteret.
Där frågade vi ut honom om fienden. Fienden visade sig vara
alltför stark för att vårt bakhåll skulle lyckas. Vi drog oss undan
och sände bud på den reguljära armén. På eftermiddagen kom de
reguljära. De anfördes av Wang Chang. Vi utplånade fienden
sedan. Efter slaget hade vi ett möte. De reguljära prisade gerillan för
gott arbete och gav oss en kulspruta med ammunition, en
granatkastare med flera lådor ammunition, tolv gevär med ammunition
och de stupade fiendernas överrockar. Dessförinnan hade vi inte
haft några uniformer.
I det slaget hade fienden förlorat ungefär 400 man. Därav 30
stupade. Fångarna blev omskolade. Några anslöt sig till oss, de
andra gick hem till sina byar för att tala om vad vi ville och hur vi
behandlat dem. Själva hade vi inte förlorat några man. Den
reguljära armén förlorade visst ett par man.
Sedan marscherade 8: e Infanteriarmén mot Lochuan och vi gick
till min by. Vi vilade oss där fem dagar. Vi var så lyckliga. Vi hade
erövrat så stort byte. Första kvällen hade vi en stor fest. Vi sjöng
på norra Shensi-vis. Vi gjorde egna ord till sången. Den heter
»Vandra med vinden», och till den skall man göra egna ord. Vi
hade mycket vapen nu och vi var alla samman i en stor fest både
gerillas och bybor. Vår anförare höll ett tal om slaget och olika
personer blev prisade för sina insatser. Sedan inledde han sången.
Han sjöng: »Tupparna gal och hundarna skäller. Bröderna från
gerillan har kommit tillbaka.» Var och en av oss sjöng en vers.
Själv sjöng jag: »Där vid diket dricker oxarna vatten och röda
fanor fladdrar över bergen. Jag tar mina gerillakamrater till mitt
hem, hirsgröten kokar och ångbrödet är varmt.»
Efter dessa fem dagar lämnade vi byn. Det var många strider.
De var nästan likadana allesamman. Nästan varje dag deltog vi i
en strid. Vår uppgift var att beskydda befolkningen inom ett visst
område, att understödja den reguljära armén i dess kamp, att
demoralisera fienden och skaffa upplysningar om fienden. Jag blev
bara sårad en gång och det var ingenting allvarligt. Jag och en
kamrat skulle rekognoscera ett av fiendens fort. Vi blev upptäckta.
Det var vid Maping berg 20 li härifrån i början av september. Jag
fick en skottskada i foten. Kamraterna bar bort mig och sedan
fraktades jag på en oxe och låg dold i Maping by fjorton dagar.
Det var ofta svårt för de sårade. Vi kunde ju inte ta dem med oss.
Men jag låg hos en granne som kände mig sedan före kriget. Fyra
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
