Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by arbetslag - Kao Pin-ying, han som hängdes, 37 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i april 1949.
Jag började röja ny mark uppe i bergen, jag hade fått låna en
grotta, det var först 1955 jag fick tid att bygga en egen, jag gick
med i Arbetsbyteslaget och skörden år 1949 var medelgod. Vi var
bara två stycken i min familj, jag och min hustru, och jag var
ensam om att bruka jorden. Det var svårt. Jag gick därför med i
Arbetslaget för Ömsesidig Hjälp. Det gjorde jag i februari 1950. Inom
vårt arbetsbyteslag var det delade meningar om saken. Jag och fyra
andra familjer ville bilda ett arbetslag för ömsesidig hjälp. Ingen
av oss hade jord nere i dalen och för oss var det svårt att bruka
jorden ensamma och det räckte inte bara med
arbetsbytesöverenskommelser. De fyra andra var: Jen Teh-wan, Ai Ke-kao, Chi
Pei-fa, dessa tre gick in i ett annat arbetslag för ömsesidig hjälp, och
Yang Yung-chien som var Yang Kuei-yings första man och som
dog för ett par år sedan. Han och jag gick in i samma arbetslag
för ömsesidig hjälp.
De andra var inte så entusiastiska. Några var starkt emot det
hela. Några namn behöver inte nämnas. Detta är saker som inte
behöver rakas upp i dag. Det är redan länge sedan och vilka de var
spelar ingen roll. De hade bättre jord och de var rädda att de skulle
förlora sin jord och föredrog att vara ensamma. Det var långa
diskussioner. Folk lade fram sina skäl. Själv sade jag: »Jag klarar inte
att rensa ogräs på mina fält själv. Det tar för lång tid. Samarbete
är bättre. Samarbetet gör oss starka.» Nå, vi beslöt i alla fall att
bilda detta arbetslag för ömsesidig hjälp i februari 1950. Vi var
femton familjer och vi delade upp oss i två lag. Jag var ledare för
ett lag med sju familjer. De var: Li Hung-fu, Li Hai-ching, Ma
Hung-tsai, Li Hai-kuei, Yang Yung-chien, Li Hai-fu. Jag och Li
Hai-fu skötte detta lag. Vi diskuterade vems åkrar som skulle tas
först. Vi tog dem i tur och ordning. Det andra laget leddes av Ma
Juei-ching och Fu Hai-tsao. Det året var skörden god. Vi hade inga
direkta svårigheter. Jag trivdes med arbetet.
Jag gick in i Liu Ling Jordbrukskooperativ år 1954. Det var långa
diskussioner om detta i många dagar. I början förstod jag inte
meningen med jordbrukskooperativ, men senare insåg jag att det var
riktigt. Jag tänkte på hur det hade varit när jag var daglönare och
jag beslöt mig för att numera borde jag inte tänka på att arbeta
bara för mitt eget bästa utan nu behövdes en ordentlig samverkan.
De som var mest för att bilda ett jordbrukskooperativ var Li
Hai-kuei, Li Hai-ching och Yang Yung-chien som alla tre hade
bergsåkrar, samt Ma Hung-tsai som hade god jord nere i dalen.
Nå, vissa ville inte vara med om detta, andra blev så
entusiastiska att de lyfte upp båda händerna vid omröstningarna. De som
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
