Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by arbetslag - Kao Pin-ying, han som hängdes, 37 år - Li Hai-yuan, han som lämnade kooperativet, 48 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försiktig. Det är inget direkt fel på henne. Hon tycker bara inte om
att tala, hon är tystlåten av sig och förstår inte skämt.
Kao Pin-ying är en toffelhjälte. Han är förtryckt av sin hustru.
Han är en snäll man men hon är hård. Han bara ler vänligt mot
henne men hon är som ett oväder. Hon var länge ofruktsam. Det
blev inga barn. När hon till slut fick ett barn för några år sedan
var det bara en dotter och då hade hon ingen mjölk. Barnet fick
getmjölk. Men eftersom Liu Kuei-ying inte gett di borde hon ha
fått ett nytt barn för länge sedan. Hon hoppas på att kunna föda
en son men det tycks inte bli något.
Kvinnorna tycker egentligen inte så mycket om henne. Hon
talar inte och hon skämtar aldrig. »Hon är en sådan som gör allting
ensam.» Hon arbetar inte så bra heller. Hon gör sitt bästa men det
är inte så mycket. Dessutom är hon alltför petig.
Li Hai-yuan, han som lämnade
kooperativet, 48 år
Jag är från Hengshan. Fattigt var det när jag växte upp. Far
arbetade i jorden och jag hjälpte till därhemma till dess jag fyllt tolv
år. Någon skola gick jag inte till. De ville inte att folk som vi skulle
lära oss läsa och skriva. Numera kan jag läsa lite, men det har jag
lärt mig efter fyllda fyrtio. Förr kände jag inte till ett enda tecken.
Men vid min ålder är det inte så lätt att lära sig. Det vill säga det
är lätt att lära sig känna till tecknen men det är svårt att komma
ihåg hur man skall skriva dem och sedan glömmer man lätt. Jag
glömmer dem hela tiden.
I alla fall började jag tjäna som dräng när jag var tolv år. Jag
fick mat och tre silverdollar om året. Det var en medelstor
jordägare jag arbetade åt, namnet har jag glömt, det spelar heller ingen
roll, alla jordägare var likadana. Jag var ju inte utvuxen ännu så
jag var inte fullgod arbetskraft.
När jag var aderton började jag arbeta för en jordägare som
hette Ma Tsu-chuan. Jag arbetade som daglönare åt honom och
arrenderade samtidigt 20 mu. Arrendet var 24 jin per mu. Då
bodde jag hos far. Nu övertog jag fars skuld till Ma Tsu-chuan. Det
var 50 taels silver. Jag vet inte hur mycket far hade lånat från
början men när jag först mindes skulden som barn var den 10 taels
silver. Räntan var 50 % om året och med ränta på ränta och
dåliga skördar kunde vi aldrig betala igen. Trots att vi betalade och
betalade hela tiden växte skulden mer och mer. Vi hade för lite
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
