Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by arbetslag - Li Hai-yuan, han som lämnade kooperativet, 48 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jord för att en oxe skulle löna sig. Det var dåligt däruppe i
Heng-shan.
Skatterna var tunga. Tolv silverdollar om året skulle vi betala i
kontanter. År 1931 kunde vi det inte. Vi förmådde helt enkelt inte.
Då kom soldaterna och tog mig. De satte mig i fängelse. Far fick
gå runt till vänner och släktingar och grannar och tigga pengar.
Till slut hade han fått ihop tolv silverdollar. Då släpptes jag ur
fängelset. Jag blev tidigt ansvarig för familjen. Jag hade ju tagit
fars skuld på mig. Men han dog inte förrän 1954.
Sedan flyttades mina bröder och mina föräldrar. Familjen
delade upp sig. Jag övertog skulden och grottan och 600 jin spannmål
och de andra gjorde sig skuldfria. Sedan flyttade de alla till
Yenan. Jag hade ju fars skuld så jag var tvungen att stanna kvar i
Hengshan. Jag gifte mig och vi fick barn. Vi arbetade hårt. Vi fick
elva barn. Tio barn dog. (Gråter.) Äldsta dottern dog när hon var
åtta år. De andra var sju, fyra, fem, tre. De dog alla. Vi var
fattiga och någon doktor hade vi inte råd med. Doktorer var inte till
för sådana som vi. Den enda som överlevde sjukdomen var min
son Li Te-chua. Men han blev döv och trög av den. Han gick fyra
år i skolan. Nu är han femton år. Han samlar bränsle för det mesta.
Det är den enda som finns kvar av min familj nu. Fattigfolk hade
det svårt. Tungt arbete och stora skulder och bara hunger och
sjukdom hela tiden.
År 1945 fick jag ett brev från min faster Li Fong-lan, hon är
Tung Yang-chens farmor. I det brevet skrev min faster: »Om livet
är svårt för dig så skall du veta att här är det bättre. Om du
kommer hit så kommer kommunisterna att hjälpa dig. Här finns jord.
Jag skall hjälpa dig tillrätta och kommunisterna här låter ingen
ar-betsvillig svälta.» Men jag hade ju dessa 50 taels silver att
återbetala. Så jag kunde ingenting göra. Ma Tsu-chuan hade dött men
hans familj fanns kvar. Skulder försvann inte så lätt.
Till slut lät min faster sända mig en oxe från Yenan. Oxar stod
högt i pris då. Hon betalade på så sätt min skuld och jag blev fri.
I mars månad enligt månkalendern år 1948 gick jag ner mot
Yenan. När jag kom fram talade jag med min faster. Hon sade: »Jag
svarar för grotta och mat för er.» Jag fick en bit övergiven jord
och en gris. Det var ett mycket svårt år. Det var Ma Hai-hsiu som
var ledare för Liu Ling by då och det var han som ordnade så jag
fick 20 mu bergsjord. Ingenting behövde jag betala. Jag ägde själv
denna jord. I juli samma år kom min hustru och min son gående
hit ned. Allt vi då ägde och som vi haft med oss från Hengshan var
ett gammalt täcke. Resten hade vi fått göra oss av med för
skuldens skull.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
