Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by arbetslag - Li Hai-yuan, han som lämnade kooperativet, 48 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att få dessa två kritter och få vara mig själv. Till slut måste de
andra ju gå med på det. Kollektivet är ju frivilligt.
Nå, nu var jag ensambonde. Hustrun tog hand om djuren och
jag arbetade på åkrarna. Jag slet hårt, jag sov nästan aldrig. Jag
arbetade än hårdare än förut. Jag började ångra mig efter en tid,
men det sade jag inte. Den glädjen unnade jag dem inte.
I två år höll jag på som ensambonde. Det var svårt. Några
drängar eller daglönare stod inte att få för pengar längre. Jag fick
sköta allting själv. Jag slet. Ingen av mina bröder ville hjälpa mig.
Jag bad dem heller inte om det för den delen. Jag såg att det gick
bra för Liu Ling Jordbrukskooperativ och jag började tycka att jag
var dum som lämnat det. Men så tänkte jag på att de andra skulle
säga: »Nå, där ser du!» Och när jag tänkte på det så arbetade jag
än hårdare ty vad som än skulle hända tänkte jag inte ta första
steget. På tredje året så hann jag inte plöja färdigt. Det var 2 mu
kvar. Jag skulle inte hinna dem. Då kom jordbrukskooperativets
folk förbi, de stannade och såg på mig och sedan började de utan
vidare plöja upp dessa 2 mu åt mig. De var sjutton stycken och de
gjorde arbetet på mindre än en timma. Själv skulle jag ha behövt
två dagar. Då tänkte jag: »Det är bra att vara många.» Men vi
sade ingenting till varandra. Jag sade ingenting och de sade
ingenting.
Sedan när jag höll på att rensa majsfälten kom de en gång till
för att hjälpa mig, jag låg efter då med. Då tyckte jag inte riktigt
om det. Jag sade då att jag ville betala dem för deras arbete. Jag
tyckte inte om att folk arbetade utan betalning. Men man svarade:
»Du är i svårigheter och du kan inte klara det. Vi är starka och vi
är många och vi kan hjälpa dig som bröder.» Sedan sände de Tsao
Chen-kuei för att hjälpa mig. Men jag hade inte bett om någon
hjälp. Jag hade inte talat med någon. De hade bara själva sett hur
det gick för mig och kommit på eget bevåg. Detta var strax innan
jag gick in i jordbrukskooperativet.
Nu hade Liu Ling Jordbrukskooperativ ombildats till Östern
Lyser Röd Högre Jordbrukskooperativ. De hade större åkrar än
förr. Hirsfälten var mycket stora och jag såg på dem och de var så
vackra. Strax därefter kom man till mig från Östern Lyser Röd
Högre Jordbrukskooperativ och talade med mig. Man var hövlig
och man bad mig göra dem den tjänsten att gå med. Man sade:
»Ser du hur rika vi har blivit? Nu har vi slagit ihop all vår jord.
Att vara ensambrukare är svårt. Kom till oss.» Jag tyckte att de
hade rätt och eftersom de själva kom till mig och talade hövligt och
jag inte behövde be dem om någonting sade jag att jag gick med
på att gå in som medlem i Östern Lyser Röd Högre Jordbruks-
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
