Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslaget för Grönsaksodling - Ching Chung-ying, grönsakslagets ordförande, 54 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras jord, deras kreatur och spannmål och delade ut det till det
fattiga folket. Men jag träffade ingen kommunist förrän långt
därefter. Dock minns jag att far och jag talade med varandra en natt
när jag var tjugosex år. Det var år 1934 och det var revolution i
norra Shensi. »Varför skall man gå som dräng åt andra hela livet?»
sade vi. Men Röda Armén kom inte.
Det var först år 1938 jag mötte en kommunist. Han hette Wu
Shen-tsai. Han var medelålders, en trettio år ungefär. Han hade
kommit upp från Yenan som propagandist. Han talade med mig i
Hengshan. Han sade: »Du sliter hela året för jordherren men ditt
liv är eländigt. Du samlar rikedom åt andra men själv svälter du.»
Sedan talade han med mig om Yenan. Det var i februari 1938. Då
talade jag med far och vi beslöt att jag skulle gå ner till Yenan och
se om det var sant det som sades att här fick folk jord och här var
regeringen bra. En natt gav jag mig iväg ner mot Yenan. När jag
kom fram till staden visste jag inte vart jag skulle ta vägen så jag
frågade en kvinnlig ganbu. Hon var hövlig mot mig. Detta
förvånade mig. Sedan såg jag att denna plats var god. Det var sant det
som sades.
I mars gick jag upp till Hengshan igen. Far var sjuk. Jag skulle
hämta far och familjen. När jag kom fram var far död. Jag kom vid
middagstid och far hade dött på morgonen. Efter begravningen
gick vi ner mot Yenan. Det var mor och jag och min yngre bror
Ching Chung-wan. Det enda vi ägde var en järngryta. Den bar vi
med oss.
Jag fick jord i Liu Ling och sedan jag kom hit har jag aldrig
arbetat som dräng åt andra. Jag arbetade hårt. Men jag behövde
inte slita så som jag hade fått göra som dräng. Med varje år blev
livet bättre. I början av år 1947 hade vi 6 kritter, 3 stora grisar, 2
åsnor och 21 000 jin spannmål. Sedan kom Hu Tsung-nan. Hans
trupper plundrade. De stal allt vi hade. De slog sönder allting. De
tog säden på åkrarna till foder åt sina hästar. Allt förstördes. År
1947 svalt vi igen. Efter tretton månaders ockupation lämnade Hu
Tsung-nan oss i mars 1948. Då hade vi ingenting att äta och inget
utsäde. I Lochuan fanns utsäde. Det fick vi av regeringen. Den
våren gick jag mellan Lochuan och Liu Ling med utsäde. Jag gick
hundratals li och bar två säckar på bärstång var tur. Om nätterna
sov jag på säckarna vid vägkanten. Sedan började vi åter bygga
upp Liu Ling.
Först organiserade vi ett arbetsbyteslag. På andra sidan dalen
höll då Gamle Sekreteraren Li Yiu-hua och några andra på att
bygga upp sitt jordbrukskooperativ. Vi såg på dem. Samarbetet
därborta visade sig tursamt. Mer folk var mer styrka och mer arbets-
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
