Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslaget för Grönsaksodling - Fu Hai-tsao, han som skulle blivit sångare, 39 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hsiu-tangs svåger.
Men folket älskade Tung Chi-hwei och de lät skriva ett brev till
staden att de garanterade för honom. Men det hjälpte inte utan Li
Han-hua lät halshugga honom. Men de lämnade inte ens ut
kroppen och änkan grät högt länge därefter. Men Li Yü-teh hade en
släkting som bodde inne i staden och denne lyckades få tag i
kroppen och smugglade ut den ur staden och gömde den under några
stenar så att den inte skulle ätas av gathundarna. Han hade sagt:
»Det är ju i alla fall en av våra bybor de har halshuggit!» Han
gömde sig på avrättningsplatsen och när bödlarna gått tog han
liket och förde det i säkerhet. Senare fördes kroppen till Liu Ling
och begravdes här. Men Tung Chi-hwei var ju egentligen från
Hengshan så hans farbror lät flytta upp honom dit. Men det sägs
att familjen nu planerar att ta hem honom till Liu Ling igen.
I Unga Pionjärer tränades jag i bajonettstrid och lärde mig
använda spjut. Där hade vi också politiska samtal om kriget mot
Japan. Allt fler familjer flyttade hit. Det blev mer kritter och åsnor.
Vi hade fått mycket jord i jordfördelningen. Vi hade 25 mu bördig
jord nere i dalgången och 105 mu uppe på bergen. Jag och styvfar
arbetade på åkern, vi hade kritter och levde gott.
I Unga Pionjärer hade man börjat lära mig läsa och skriva. Det
trivdes jag inte med. Jag föredrog att vara ute och arbeta
tillsammans med styvfar. Men till slut lyckades man övertala mig om att
börja i skolan. Där gick jag i tre dagar, sedan rymde jag. Jag var
kanske enkelspårig men jag hade svultit som liten och jag ville
aldrig svälta mera i hela mitt liv. Nu hade vi ju fått jord och om
jag arbetade hårt ute på fälten kunde vi äta mer. Fast nu förstår
jag att detta var barnsligt resonerat ty om jag verkligen lärt mig
läsa och skriva så hade jag kunnat bli till större nytta för byn och
folket och fosterlandet. Nu kan jag nästan inte läsa alls.
Sedan bombades Yenan av japanerna och allting förstördes och
alla stadsbor blev evakuerade. Då ombildades Röda Gardet till
folkmilis och jag gick med. Det var ungefär år 1945 tror jag. Vi
skulle sköta den allmänna säkerheten. Vi organiserades som armén,
med plutoner och så vidare. Om nätterna gick vi vakt mot
sabotörer och fiendeagenter.
Landsbygden var det viktigaste ty jorden och skörden är grunden
för allting, och ordförande Mao bad oss därför odla dubbelt så
mycket. På det sättet skulle vi ha nog och övernog. Vi arbetade
hårt. När Hu Tsung-nan kom, då lämnade nästan alla bybor Liu
Ling. Vi drog oss upp i bergen. Jag var i folkmilisen då. Vi hade
grävt ner alla våra ägodelar och all vår spannmål. Hu Tsung-nan
förstörde allt och hans trupper åt och åt. De upptäckte våra spann-
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
