Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslaget för Grönsaksodling - Ma Chen-hai, »Min kista är färdig», 65 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gånger om året. Han sade: »I Yenan finns en ordförande Mao som
har en regering där. Livet är inte dåligt nu i Yenan. Jorden har
delats upp och den fattige får nog att äta och han kan ha kläder
och bränsle och han blir inte förtryckt av någon jordägare.» Det
var många som talade om detta men jag minns ju min bror bäst.
Han var ju min bror och jag litade på vad han sade. Det var många
i min trakt som började gå mot Yenan då.
I mars 1938 talade jag med min hustru om vad vi skulle göra.
Jag hade gett tillbaka den jord jag arrenderat av jordägaren till
honom och var löst från arrendet. Vi diskuterade vad som nu borde
göras. »Eftersom det är svårt för oss här», sade hon, »kan du ta
pojken med dig och gå ner till Yenan. Om det verkligen är så bra
därnere som folk säger kan du låta skriva ett brev till oss eller själv
komma upp för att hämta oss.» Då sålde jag allt vad jag ägde utom
min hacka. Sedan lämnade jag alla pengar och all spannmål till
min hustru och mina två döttrar och bad dem vänta på mig. Så
tog jag min hacka och jag och pojken gick ner till Yenan. Ingen
brydde sig om att hejda oss. Vi var ju fattiga flyktingar och ingen
brydde sig om oss. KMT visste nog vart vi var på väg men det
spelade ingen roll eftersom vi var fattiga.
I maj 1938 kom vi fram till Yenan. Vi letade rätt på en släkting
som hade ett litet testånd utanför staden. Där bodde vi. Min
släkting sade: »I Liu Ling behöver man en pojke att valla kritter.»
Pojken var tolv år då och han gick till Liu Ling. Själv började jag
arbeta i kvarnen vid Peichuan. Yenan var faktiskt så bra som folk
hade sagt. Fattiga människor byggde sig stora grottor här. De
flyttade in överallt. Efter ett enda års arbete kunde en man ha
spannmål, pengar, jute och mycket, mycket annat.
Jag arbetade i kvarnen en månad. Sedan gick jag över till Liu
Ling för att se efter hur det gick för pojken. Det var i den
brådaste månaden, man höll på att rensa fälten från ogräs. Jag hjälpte
till den dagen och därpå gick jag till Tsao Yu-fao och sade: »Jag
skulle vilja slå mig ned här.» Han svarade: »Det går väl bra.» Då
letade jag rätt på en övergiven grotta och man sade åt mig var jag
kunde börja röja. Jag odlade upp jord på bergen. Av
kommunisterna fick jag låna utsäde och redskap. De lånen var räntefria. I
augusti 1938 skrev jag till min hustru och senare tog min bror Ma
Cheng-pong och sände ned henne och mina två döttrar till mig i
Liu Ling. Därefter blev livet bara bättre och bättre för varje år.
Sedan kom Hu Tsung-nan. Han stal 240 jin hirs för mig. Han
slaktade och åt upp mina två grisar och han slog sönder allting som
gick att slå sönder.
När Hu Tsung-nan skulle komma hade vi flytt upp i bergen. Vi
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
