Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslaget för Grönsaksodling - Ma Chen-hai, »Min kista är färdig», 65 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade försökt gömma vår spannmål först och vi hade tagit våra två
grisar med oss. Dem höll vi gömda i en ravin. En dag när jag hade
tagit mig ned i ravinen för att utfodra grisarna var KMT där. De gav
mig en örfil, slog mig i ansiktet och slaktade grisarna på stället. De
svor åt mig och förbannade mig. Den enda betalning jag fick för
grisarna var en örfil och jag vågade inte protestera eller säga
någonting. Därefter tog de mig och sonen med sig till staden. När
vi kom fram lät de mig gå men de behöll sonen. När jag kom
tillbaka till byn fanns bara några få människor där. Efter tio dagar
kom sonen tillbaka. Han hade tvungits bära mjölsäckar åt dem
men hade lyckats springa sin väg från dem en natt.
Vi ville bli kvitt Hu Tsung-nan. Så fort det kom KMT-soldater
till byn sprang vi upp i bergen. När de lämnade byn gick vi ner
igen. Åkrarna uppe på bergen kunde inte skötas då. Där odlades
ingenting. När skörden nere i dalen började växa upp satte Hu
Tsung-nan sina hästar på bete i åkrarna. De förstörde allting.
Sedan fördrevs de och vi började arbeta igen. Livet blev åter sakta
bättre och bättre.
Vi upprättade Arbetslag för ömsesidig Hjälp. Det är bättre än
ensambruk. Ungdomarna arbetar samman och de pratar och
sjunger och då går arbetet lättare och fortare än om de arbetar var för
sig. Om man blir sjuk så sköter de andra ens åkrar under tiden och
senare kan man återbetala dessa dagsverken med eget arbete. Men
i vårt Arbetslag för Ömsesidig Hjälp var det ofta gräl och bråk om
vem som skulle få plöjt först. Tidigare plöjning ger ju ofta bättre
skörd.
Folk började prata om jordbrukskooperativ. Vi kunde övervinna
dessa svårigheter, plöja upp rågångarna, slå samman kreaturen och
få bättre skörd. Jag var överens om detta från början. Skörden blev
god i jordbrukskooperativet. Men vissa som haft mer jord och
bättre jord i dalarna och som haft fler kritter, de arbetade inte hälften
så mycket som jag ty de var usla arbetare men de fick mer
spannmål och mer pengar än jag. Detta tyckte jag var orättvist och när
därför diskussionen om det högre jordbrukskooperativet började
var jag från första början med om att vi skulle införa den
socialistiska principen. Därefter blev jag mycket gammal och min son
övertog allt ansvar för familjens affärer. Men jag pratar ju med
honom en del.
Nu är livet gott. Jag arbetar i hushållet. Jag går ner till vår
privata jordlott och arbetar lite ibland. Min ålderdom är fridfull. De
två döttrarna är gifta och har barn. Min son är gift och har barn.
Jag har nu tretton barnbarn och min äldsta dotterdotter är tjugo år.
och gift och har egna barn. Jag har en lugn och fridfull tid. Jag
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
