Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling Arbetsbrigad - Feng Chang-yeh, brigadens ordförande, 38 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yenan stad och hämtade ett lass folkskit. Detta var nytt och detta
hade vi inte kunnat få utan organisation. Vi hade gjort upp med
staden att vi fick skiten mot att vi tömde latrinerna. Det var
hederligt byte. Stadsborna blev av med den och vi fick gödsel.
Det fanns dock fortfarande ensambrukare lite här och där. Vi
hade tio stycken. Detta år gav vi också hjälp åt dessa
ensambrukare. På det sättet fick också de bättre skörd. Vi hjälpte dem att
rensa ogräs när vi rensat våra egna åkrar och deras ännu var
orensade, vi hjälpte dem också med skörden. Vi tog ingenting betalt för
detta. Vi lät dem bara ge oss mat under arbetsdagen. De ville nog
betala men vi tog inte emot någonting. Vi gjorde det för att hjälpa
dem, för att höja jordbruksproduktionen i distriktet och för att ge
dem ett praktiskt bevis på samarbetets styrka.
Nästa vinter, 1955—1956, hade alla hushåll i vårt område gått
in i Wangchiakou Jordbrukskooperativ och nu diskuterade vi
övergången till det högre jordbrukskooperativet. Då fanns vårt
jordbrukskooperativ, Wangchiakou Jordbrukskooperativ och dessutom
Liu Ling Jordbrukskooperativ och i Hutoma fanns ett arbetslag för
ömsesidig hjälp. Nå, det var i början en hel del som inte ville vara
med om denna förändring. Det var åter en fråga om de som hade
bättre jord och de som hade mycket djur som de var rädda att
förlora. De ville inte att djuren skulle bli kollektiv egendom. »Vi vill
inte mista djuren», sade de. Vi bevisade för dem att de inte
förlorade någonting ekonomiskt. Djuren köptes från dem av
kooperativet och de fick betalningen fördelad på några år. Ty nu skulle vi
bli mer effektiva och på ett helt annat sätt ta vara på våra resurser.
Vi gjorde ju allt detta för att alla skulle kunna leva bättre.
Diskussionerna höll på intill sent på nätterna. Kou Chen-you som är
strak-bent och har ont i knäet sade: »Det må vara hur det vill med
ekonomin, men jag är krympling och jag har en häst och den behöver
jag för att ta mig in till staden och uträtta mina ärenden och den
behöver jag när jag far för att hälsa på mina släktingar. Så jag
behåller min häst och är inte med längre.» Då satte vi oss ned med
honom och gjorde ordentliga uträkningar med honom. Vi visade
för honom att många av hans stadsärenden inte längre skulle
behövas i det högre jordbrukskooperativet. Där skulle stadsbesöken
kunna organiseras på ett mer rationellt sätt. Vad gällde hans
besök hos släktingar så var ju den saken lätt att ordna. Alla visste ju
att han var strakbent och behövde hästen för att kunna ta sig fram.
Det skulle ju inte vara någon svårighet att låna en häst när han
ville besöka släkten. Under den brådaste tiden när hästen inte kunde
undvaras hade han ju inte förr heller rest omkring och besökt folk.
Det skulle inte bli något obehag eller besvär för honom, tvärt om.
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
