Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling Arbetsbrigad - Tsao Chen-kuei, »Lille Författaren», 28 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förolämpat KMT och att de skulle sticka bajonetterna genom
henne på olika sätt. Jag var så rädd att jag inte visste vad jag skulle
göra. Hela familjen föll på knä och bad om nåd för mor. Tung
Yang-chens farmor, som är min mormor, alla bad de om nåd för
mor. Då sade soldaterna: »Vi benådar dig. Men du har förverkat
din hirs.» Sedan tog de hirsen och gick.
En natt hörde vi ljud av många män och hästar i byn. Det
dånade och brakade. Vi var så rädda att vi höll oss längst inne i
grottan. Först på morgonen såg vi vad som hänt. Södra Distriktets
Kooperativa Förening hade haft en sjuttio eller åttio rum här i byn
där skolan nu ligger. De hade haft tvåvåningshus och stora
magasin och allting. Den natten hade KMT rivit det hela och trupperna
hade tagit med sig allt trävirke, det var bara ruiner kvar. Förr fanns
det mängder med stora pilar här nere vid floden. Det var en hel
skog. KMT högg ner nästan alla.
Ett par dagar innan Hu Tsung-nans trupper retirerade höll de
stora manövrer uppe i bergen. De sköt och ropade och talade högt
och marscherade överallt. Ingen visste vad de gjorde eller varför
de gjorde det. Folk vågade inte komma ut ur grottorna. Soldaterna
sköt överallt runtomkring fast det varken fanns gerillas eller 8:e
Infanteriarmén i närheten. Då bodde jag hos Hu Chan-yü, han är
död nu. Ett par nätter senare höll fienden nästan på att ta far igen.
Det var stora explosioner och det dånade överallt. Det var ljud av
trupper i bergen. Ingen vågade sova. Vi satt alla på kangen och
hade inte något ljus tänt. Ingen vågade se ut genom dörren för att
se efter vad som stod på. Plötsligt kom några KMT-soldater in i
grottan. De lyste med ficklampor på oss och sedan hämtade de Ai
Shen-tang, han var från Hengshan men hade gömt sig här i Liu
Ling. Han skulle nu bli deras vägvisare. Sedan kom en ensam
KMT-soldat tillbaka. Han hämtade far. Far skulle också bli
vägvisare för dem. Men när de kom ut i mörkret lyckades far slita sig
lös och komma undan. Han sprang upp i bergen och höll sig gömd
till dess KMT marscherat bort.
Nu fick vi börja bygga upp allting från början igen. Vi hade
ingenting att äta, vi hade varken dörrar eller fönster för grottan.
Vi samlade buskar och gjorde ett skydd av dem. På det sättet kunde
grottan vår brukas igen. Nu organiserade regeringen folket.
Skaffade fram utsäde åt oss. De familjer som hade arbetskraft fick till
uppgift att gå och hämta utsädet. Det var en svår vår. Men när
majsen skördades på hösten började det ljusna lite. 1948 fick vi
1 200 jin spannmål. Nu gick jag tillbaka till skolan och på våren
1949 anslöt jag mig till ungdomsförbundet. 1949 blev skörden
bättre och mot slutet av år 1950 lämnade jag skolan. I vår familj var
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
