Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling Arbetsbrigad - Tsao Chen-kuei, »Lille Författaren», 28 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folk här i byn skämtar med mig ibland som sagt. Men inte så
mycket för att jag skriver. De tycker om att jag skriver om byn och
om landsbygden och de läser vad jag skrivit. Men de skämtar med
mig för att jag sitter uppe om nätterna i stället för att sova. De
säger att jag skriver i sömnen. Alla andra går ju tidigt till sängs här
i byn och somnar med en gång.
Jag tycker om bio och opera. När jag var liten föredrog jag opera.
Musiken och dräkterna och allt det intresserade mig då. Men nu
när jag blivit äldre föredrar jag filmerna. Jag har hållit på och
experimenterat med dramatik lite. Det var jag och Lo Han-hong
som skrev ihop ett drama eller rättare sagt ett knippe små sketcher
som uppfördes av amatörer på vårfesten. Det var om vad som hänt
i brigaden. Det var övningar det med. Fast folk tyckte om det. En
riktig opera är någonting annat.
Min fru kan inte läsa så hon är inte motståndare till att jag
skriver. Men inte hjälper hon mig heller inte. Hon säger ingenting om
det. Jag läser aldrig upp vad jag skrivit för henne. Hon har aldrig
hört någonting av vad jag skrivit. Jag läser bara upp för sådana som
kan förstå vad jag menar och som kan ge kritik. Hon har tre barn
att sköta och om jag skulle läsa för henne skulle barnen komma att
störa. Mina föräldrar är heller inte emot att jag skriver. Men när
jag sitter uppe sent om nätterna säger min mor: »Du blir trött. Det
är inte nyttigt att vara vaken om nätterna. Du skall gå upp tidigt
i morgon bittida.» Men när de hörde att mina saker tryckts och
när de fick se och hålla i det som tryckts slutade hon att säga
någonting. Nu är hon bara stolt över att jag som bara är
jordbrukar-son har fått någonting tryckt i en riktig tidskrift.
Jag hade ju börjat med att skriva i lokalpressen häruppe. Jag
visste då inte ens att det fanns en tidskrift som hette Yenflodens
Magasin. Då kom en man som hette Ho Hung-chi upp till Yenan
från Sian. Han hörde talas om mig inne på redaktionen i Yenan
och reste ut för att träffa mig. Jag berättade om mina planer för
honom. Inte om dem alla naturligtvis, men jag berättade en del
för honom. Sedan visade jag honom vad jag skrivit och han gav
mig kritik. Han hjälpte mig att arbeta om vad jag skrivit. Jag
behövde inte ändra mycket. Bara polera språket och rätta till
felaktigheter. Han ändrade också själva intrigen i min första novell, den
där man fått en jätteskörd och går omkring och längtar efter
ordförande Mao. Efter dessa rättelser tog han med sig manuskriptet
till Yenan och där trycktes det. Så debuterade jag.
Jag har försökt mig på att skriva dikter också men det har inte
lyckats något vidare.
Just nu funderar jag mest på min stora roman. Men den tänker
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
