Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling Arbetsbrigad - Lo Han-hong, bokhållaren, 28 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grottor, hade stora utrymmen oeh mycket mat och mycket kläder.
Livet var gott. Jag var tretton år när Hu Tsung-nan kom år 1947.
Vi hade då en oxe, en åsna och 20 mu jord. Vi hade både
dalgångsjord och bergsjord. KMT förstörde allting och trupperna åt upp
vår oxe. Alla djur i trakten försvann.
När Hu Tsung-nan kom gick far till gerillan. Vi gav oss upp i
bergen. Men till skördetiden 1947 kom far tillbaka igen från
gerillan och vi gick ner i byn. Vi kunde hålla kontakt med gerillan från
byn. Vi hade ingenting att äta ty fienden hade hittat vårt
gömställe för spannmål. Vi hade ingenstans att bo. De flesta i vår by
arbetade för gerillan. Folket hatade nu Hu Tsung-nan. En dag var
jag och några andra barn ute och lekte. Vi var åtta stycken. Vi
upptäcktes av KMT-soldaterna och började sp "inga när de ropade åt
oss att vi skulle stanna. De förföljde oss. Då började alla soldaterna
skjuta. Sedan sköt andra KMT-soldater i bergen. De försökte fånga
oss men de sköt på varandra i stället och dödade en av sina egna.
Det tyckte vi barn var lustigt. Vi kom undan men samma natt kom
KMT-soldaterna till byn och plundrade den. Senare på natten gick
några äldre ungdomar upp i bergen för att ansluta sig till gerillan.
Hu Tsung-nan öppnade en skola i Liu Ling och försökte tvinga
oss att gå i den. Men detta hjälpte honom inte ty trupperna hade
plundrat så mycket. Vi var en sju, åtta barn i vår klass. Vår lärare
hette Lei. Vi studerade inte, vi busade bara ty vi visste att lärarna
var från Hu Tsung-nan. Runtomkring fanns också hemliga agenter
som gick i vanliga jordbrukarkläder. Men de var inte så farliga ty
i sina hjärtan var de i verkligheten med gerillan. Lärarna i skolan
däremot var verkliga agenter. De gjorde propaganda för KMT. De
sade: »KMT är för folket.» Men vi hade ju sett en hel del och vi
var ju rätt stora så vi frågade: »Om det är så att KMT är för
folket och att KMT är så goda varför stal de då vår oxe?» Då fick vi
stryk. Lärarna drack sig fulla om kvällarna. Vi barn diskuterade de
olika arméerna. Röda Armén och Hu Tsung-nans armé. Detta
hörde lärarna och slog oss med stållinjalen. Nästa dag skolkade jag ty
jag var trött på den skolan. Då kom de och hämtade mig. Men jag
bara satt och låtsades studera. Jag gjorde ingenting. Nu hade det
gått så långt i skolan och lärarna var så hatade av alla barn och
föräldrar att byborna tog kontakt med gerillan och sade att någonting
måste göras. På natten kom gerillan. Vi hade sagt åt
KMT-agen-terna i byn att ligga och sova tungt den natten. Alla lärarna togs
till fånga utom läraren Lei som lyckades fly och kom undan till
Sjumilabyn. Den natten upphörde skolan.
Allt fler och fler arbetade för oss och fienden blev rädd och
flydde in till staden och vågade inte längre arbeta ute på landsbygden.
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
