Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnor - Li Yang-ching, husmodern, 29 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ar 1961 fick vi elektriskt ljus. Om vintrarna kostar det oss
ungefär 1,80 Y i månaden. I juli betalade vi ungefär 0,80 Y. Sista
månaden hade det gått upp till 1,47 Y. Hund eller katt har vi inte
ty vår grotta är ny och här finns inga råttor eller möss.
Jag gör alla kläder åt familjen. Det är mycket arbete, ty barnen
växer och de sliter. Till var och en i familjen syr jag nytt eller syr
om varje år: en vadderad röck, en ovadderad röck, ett par
vadderade byxor och ett par ovadderade byxor. Förra vintern köpte jag
20 chi bomullstyg, vi hade en del kvar från året innan, därtill köpte
jag 5 jin bomullsvadd. Jag blandade den nya vadden med den
gamla som jag först rengjort, tvättat och kardat. När jag sprättat
upp de gamla kläderna använder jag det gamla tyget till foder eller
till barnens kläder. Men jag tvättar det ordentligt först. Symaskin
använder jag inte. Det finns bara en i byn som har symaskin och
det är Yang Fu-lien som bor i Shiaoyuanchihou på andra sidan
dalen. Det är rätt långt härifrån Naopanshan. En helt ny vadderad
röck gör jag åt varje familjemedlem vartannat år. Dessemellan
sprättar jag upp, tvättar, lagar och syr i ordning den gamla.
Jag gör också alla skor åt familjen. Jag gör två par per person.
Tio par var vinter. Barnen får vadderade skor men vi vuxna är
härdade. Själv fryser jag inte om vintrarna, grottan är varm. Varje
par tar nästan tio dagar att göra. Vintern är lång och jag arbetar
med skorna så fort jag får en minut ledig. Först samlar jag ihop
alla de gamla uttjänta kläderna som inte ens kan användas till
foder längre. Jag tvättar dem omsorgsfullt. Därefter klistrar jag ihop
tygbitar på varandra, jag varvar med nytt tyg. När detta torkat skär
jag till sulorna. Jag gör tjockare sulor åt min man och tunnare
sulor åt barnen. Sedan syr jag dem samman med jutetråd. Det är
det arbetsammaste. Man måste sy tätt, tätt och dra till hårt.
Skornas slitstyrka beror till största delen på hur sulorna sytts ihop. Man
sliter på jutet, inte på tyget. Klistret gör jag själv, jag tar ungefär
lika mycket vetemjöl som bönmjöl, blandar det med vatten och
kokar upp det. Jutetråden gör jag också själv. Jag skär jutet,
plockar löv och sådant, därefter lägger jag det i bäcken. Jag dämmer
upp bäcken med stenar så att jutet är helt täckt av vatten. Jag
lägger stenar på juteknippena så att de hålls kvar, sedan får de ligga
och röta en vecka. Därefter tar jag upp jutet och skalar det, då
ligger fibrerna där, dem tvinnar jag till tråd genom att rulla dem
mot låret.
Min man stickar. Här i trakten är det männens uppgift att sticka.
Det gör han om vintrarna när han vilar sig. Förra vintern stickade
han fyra par strumpor. Ett par åt sig själv och ett par var åt
barnen. Jag behöver inga, jag är ju inne för det mesta.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
