Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontrarevolutionär - Li Hsiu-tang, 38 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min mor var änka och hade bara varit konkubin till min far så hon
gick alltid ut ur staden för att handla och kom tillbaka med mycket
mat. Jag vet att det fanns folk som svalt och hade det besvärligt i
Yenan under blockaden, men själv märkte jag ingenting av det.
Vårt bord var som vanligt. Vi hade många rätter.
Så kom Röda Armén. De sammankallade ett massmöte. Det
skulle hållas vid Östra Stadsporten. Det gick rykten om att
kommunisterna skulle skära halsen av folk och vi undrade. Jag gick till
mötet med min skolklass ty alla skolor var utkommenderade.
Mötet hölls mitt på dagen och det var välbesökt. Alla undrade vad
kommunisterna skulle säga. Tre talare uppträdde. Jag minns att
Liu Chih-tan talade. Honom hade jag hört talas om. Han sade:
»Var lugna, var inte oroliga, fortsätt med er dagliga gärning. Det
finns ingen orsak att fly.»
Mor hade varit orolig dessförinnan och undrat om vi skulle fly,
men efter detta beslöt hon sig för att stanna. Många av våra
hyresgäster var köpmän från Shansi. En av dem som var ledare för
stadens handelskammare kom upp för att hälsa på min mor. Han sade:
»Det finns ingen orsak att vara rädd. Röda Armén har talat med
mig och lovat mig att de skall värna handeln och skydda
köpmännens intresse. De har frågat mig vems hus jag bor i och jag har
svarat: ’En fattig änkas hus’, så det finns ingen orsak att vara
orolig.» Sedan kom kvinnliga ganbus från Röda Armén och talade
med oss.
Skolan höll stängt i tio dagar. Sedan öppnade den igen. Då hade
vissa lärare bytts ut. Vi hade samma schema som förr men det
talades mer om Sun Yat-sens tre principer och lärarna talade om för
oss att vi måste kämpa mot Japan. Dittills hade ingen talat om
Japan med oss. Då gick jag med i Unga Pionjärer. Huvudsaken
var att man hjälpte lärarna att se till att alla studerade ordentligt.
Dessutom sjöng vi sånger. Nu inkorporerades skolan i
Normalskolan och jag lämnade den. Road av att gå i skolan var jag inte och
dessutom var jag min mors enda son. Hon var rädd att jag skulle
överge familjen om jag fortsatte att studera. Jag skulle lära mig bli
köpman i stället.
Nu började jag arbeta i butik. Det var inte svårt för mig att få
arbete, de flesta av våra hyresgäster var handelsmän och ofta ägde
vi hälften av deras butik. Jag fick börja med att hålla gårdarna
rena och sopa butiksgolvet men så småningom fick jag också arbeta
som butiksbiträde. Det trivdes jag bättre med än gå i skolan. Jag
hade alltid drömt om att bli handelsman. Fortfarande gick jag på
pionjärmöten en gång i veckan. Vi talade där om att avskaffa
hasardspel och sådant. Vi levde fortfarande lika gott som förut. Egent-
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
