Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontrarevolutionär - Li Hsiu-tang, 38 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talade sade en av oss plötsligt: »Nu kommer de!» Vi ställde oss
upp och såg på dem. Trupperna marscherade fram. Först kom
kavalleriet på stora hästar. Sedan infanteri. Det var soldater
överallt, de spred sig över hela landskapet, de besatte alla kullarna runt
vägen, det tycktes ingen ände på soldater. Uniformer och vapen
överallt och kavalleriet red fram på stora fina hästar. Vi stod och
såg på dem, jag och Tuan Fu-yin och en från kooperativa butiken,
han har återvänt till Shansi nu, och en från Michi, han har också
återvänt, en man som hette Yen Chu-tsai som är i Shansi nu och
en som hette Yen någonting. Nu såg vi polistrupperna komma mot
byn. Då ropade Tuan Fu-yin: »Fort! Fort! Låt oss koka vatten och
hälsa dessa trupper välkomna. Låt oss inte vänta till dess det blir för
sent!»
Jag tänkte: »Dessa KMT-soldater kommer inte att göra mig
något ont. Men om jag inte går ner och möter dem nu kan något
hända med min egendom.» Sedan tömde vi det sista av brännvinet
och sprang ner mot byn för att hälsa trupperna välkomna.
Där togs vi tillfånga. De bad oss hämta vatten åt dem och sedan
skulle vi föra dem in till staden den säkraste vägen. Det gjorde vi.
Tre dagar därefter släpptes de andra och fick order om att bege
sig till sina hembyar så fort som möjligt. Men jag hölls kvar. De
förhörde mig. De trodde inte på mig. Det var ju så att jag inte gick
klädd som bönderna på den tiden. Jag hade europeiska kläder och
europeisk frisyr. Jag hade byxor och en kavaj med tre fickor och
på huvudet hade jag en hatt. Officeren tog fast mig och sade: »Är
du från Åttonde?» Jag svarade: »Nej, det är jag inte.» Han tittade
på mig och sade: »Du är inte klädd som bönderna.» »Men jag är
alls ingen från 8:e Infanteriarmén», svarade jag Han trodde mig
inte utan sade: »Du är en inbiten kommunist och nu skall du
berätta om kommunisternas illegala organisation och var 8:e
Infanteriarmén befinner sig och vilka planer gerillan har.» Men jag
kunde ingenting säga ty jag visste ingenting. »Jag känner inga
militära hemligheter. Jag är ju bara en kvarnägare.» Men KMT
trodde inte på mig utan förde mig till en cell. De låste in mig.
Fängelset låg i garnisonen. En domare som hette Kao förhörde mig.
Sedan torterade de mig. De satte mig i en stol och band fast knäna
och sträckte ut benen och satte tegelstenar under dem. Fler och
fler tegelstenar. Men hur de än försökte kunde jag ingenting säga,
ty jag visste ju ingenting. Då lät de mig vara.
Nu delade de upp oss fångar i olika grupper. De kallade oss
krigsfångar. Var och en tilldelades sin avdelning. Det var ju KMT:s
svårighet att de tagit Yenan men att de inte fått tag i några fångar
och det inte hade varit något slag. 8:e Infanteriarmén och kom-
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
