Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontrarevolutionär - Li Hsiu-tang, 38 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
munisterna hade evakuerat i tid och undvikit strid. Men KMT
måste ju kunna visa att de vunnit en seger. Officerarna behövde
ju också ha fångar att visa upp själva. De fick ju prispengar för
var fånge. Nu förde de in besökare till oss och sade: »Detta är våra
fångar. De är från 8:e Infanteriarmén.»
Sedan skulle det komma viktigare besökare. Vi fick uttjänta
uniformer. Det skulle komma utländska journalister. Jag skulle säga
åt dem att jag var från 8:e Infanteriarmén och tillhörde 358:e
avdelningen. Flera journalistdelegationer kom för att titta på oss.
Vissa av utlänningarna hade gult hår och långa näsor. Andra såg
normalare ut. Några hade stora stövlar med sporrar, andra bar höga
snörpjäxor. Vissa hade KMT-mössor och andra hade
fårskinns-mössor. De talade med oss och det stod en KMT-officer framför
oss och översatte deras frågor och vi svarade som vi tillsagts att
svara. Då fotograferade de oss och några hade sådana kameror som
ni och andra hade filmkameror. Sedan tog man gruppbilder av oss.
Därefter, i juni, hände andra konstiga saker. Vi beordrades ut
att göra falska gravar uppe i bergen. Jag fick gräva dem uppe vid
Lokoushan bortom grönsakslanden. Det fanns inga lik i dessa
gravar, men vi skulle säga att där låg den och den kommunistiska
officeren begraven. Dit kom besökare och såg på gravarna och
intervjuade oss som vittnen. Vi berättade hur de kommunistiska
officerarna dött och att vi var bönder från trakten. Därefter fick
KMT-officerarna tiotals dollar för var och en av dessa gravar. Men sedan
samma månad upphörde fängelsetiden för min del.
Två ämbetsmän kom till Yenan. Båda var härifrån staden. Den
ene som hette Yuan hade tjänstgjort i Yenan förr i tiden och den
andre, Chu, var också ifrån trakten. De hade umgåtts i mitt
familjehem. När de såg mig sade de: »Men varför i all världen sitter
du i fängelse?» Jag svarade som sant var att man misstänkt mig
för att vara kommunist och att man torterat mig och inte trott på
mig när jag sade att jag var kvarnägare och jordägarson. Då såg
de till att jag släpptes med en gång.
Nu blev jag kalfaktor i garnisonshögkvarteret. Min officer hette
Wong. Han var från generalstaben och var ansvarig för
krigsfångarna. Jag skulle städa och servera måltider och sådant. Jag
arbetade åt honom på detta sätt en månad och han lärde känna mig.
Därefter skulle alla de så kallade krigsfångarna transporteras ner till
Sian. Hundratals man skulle få ge sig iväg. Generalstabsofficern
Hsia som var ansvarig för det militära underrättelseväsendet
kallade då på mig och sade: »Vi behöver tolv man som skall arbeta i
radiokommunikationsavdelningen och sköta underrättelsetjänsten i
Yenan.» Organisationen skulle vara hemlig och fick därför kallas
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
