Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontrarevolutionär - Li Hsiu-tang, 38 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nordvästra Nyhetsbyrån». Min officer Wong valde ut dem. De
flesta var från Yenan. Jag blev ledare för gruppen. Jag vet inte hur
det kom sig att de valde mig. Det måste ha varit en ren slump.
Jag hade ingenting gjort.
Betalt fick vi inte. Vi fick bara mat. En dag i månaden kläddes
vi på uniformer, det var då solden skulle utbetalas. Men sedan tog
de av oss uniformerna igen och officerarna behöll våra pengar. Det
brukades så i KMT-armén. Det var ett vanligt trick. Det fanns
alltid fler soldater i milorna än i verkligheten och på det sättet kunde
officerarna få mer pengar.
Vår grupp låg förlagd bakom de byggnader som nu hyser
kontoret för Yenan hsien. På morgonen skulle vi sätta igång motorn som
försåg garnisonen med elektricitet och sedan skulle vi gå ut på
staden och lyssna på vad folk sade. Vi var alltid klädda i civila kläder
och mest ville officerarna Wong och Hsia höra talas om vad folk
sade om 8:e Infanteriarmén och gerillan. Vi hade fått stränga
order om att inte säga något om att vi nu arbetade för
underrättelseväsendet. Men folk visste det i alla fall och vi fick inte höra så
mycket. Några pengar fick vi inte ty dem hade officerarna tagit så
vi kunde inte gå in någonstans och äta och dricka och lyssna till
vad folk sade utan vi fick gå omkring på gatorna och försöka lyssna.
Från min mor hörde jag att hon sagt att hon var orolig för mig och
mitt arbete. Jag tjänade ju inga pengar åt familjen och det var
inget arbete som förde något gott med sig. Jag och min
ställföreträdare hade fått varsin pistol med tio skott men jag aktade mig
för att bära min på mig. Jag låste in den och rörde den aldrig och
avlossade aldrig ett enda skott ty jag visste inte vad som kunde
hända i framtiden.
Vi hade order om att inte avlägsna oss mer än 10 li från
garnisonen. Därute fanns gerillan och de kunde ta oss. Det var mot
gerillan jag hade fått pistolen men jag föredrog att hålla den gömd
och försöka låta bli att komma i kontakt med gerillan. Jag var den
som gav de andra i gruppen deras order men jag lät dem
rapportera direkt till Hsia. Några fångar förhörde jag aldrig. På nätterna,
mellan tio på kvällen och fyra på morgonen, hade vi vakt i
radiokommunikationsavdelningen. Första månaden gick allt rätt bra och
vi trivdes med vårt arbete men sedan blev folk allt mer ovilliga att
ha något att göra med oss och vår egen stämning blev dålig den
med.
I början vågade ingen gräla, men sedan kom hustrurna och
mödrarna och skällde på oss för att vi inte tjänade några pengar. Och
de som arbetade i gruppen började vantrivas. Folk i gruppen
började tala om att de arbetade för KMTrs underrättelsetjänst men
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
