Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle doktor Kao - Kao Chia-jen, 72 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kao Chia-jen, 72 år
Jag föddes under Chingdynastin i 17 :e året av regeringsnamnet
Kuang Hsü, »Glänsande förlopp». Jag är härifrån dalen. Far var
jordbrukare. Han arrenderade jorden. När jag var barn berättade
de gamla i Yenan om museimanupproret. Då hade många
människor fått sätta livet till. Härarna hade gått plundrande och
skövlande genom landet. Vid Trettiomilabyn stod ett stort slag. Där
kämpade muselmanerna mot Chingdynastins trupper. En general
dödades och många stupade. Det står en liten stentavla där på en
kulle.
Familjen ville att jag skulle börja skolan. Far sände mig till
skolan i Yenan. Då fanns fortfarande det gamla systemet med
statsexamina. Familjen hade nog velat att jag skulle bli en hsiu tsai,
men jag var väl inte så ambitiös, far ansåg också att huvudsaken
var att jag lärde mig läsa och skriva. På den tiden var det mycket
få personer från folket som kunde läsa och skriva. Vi var elva
fattiga barn i skolan. Det var inte alltför lätt. Och även om jag tagit
min examen så fanns det många fler examina att ta innan man
kunde komma i fråga som ämbetsman. Och ämbetsman blev man
inte så lätt även om man hade de nödvändiga examina. Man måste
ha inflytande och betala mutor också.
I skolan studerade jag de fyra klassikerna. Sedan avskaffades
hela detta examenssystem. Familjen var också alltför fattig för att
hålla mig i skolan längre. Så när jag var fjorton år lämnade jag
skolan efter fyra års studier. Jag sörjde inte över att behöva lämna
skolan, tvärtom. Lärarna var gamla, de krävde att man skulle kunna
texterna utantill. Om man stakade sig fick man lägga upp
händerna och läraren slog.
Nu började jag arbeta med jorden. Först gick jag som vallpojke
i Louping by 50 li härifrån. Jag arbetade för rikt folk och de gav
mig mat, jag fick visst någon sorts lön också. När jag var nitton
år skaffade jag mig egna får och getter och två år därefter hörde vi
att det var revolution. Jag sprang till bergen. Sedan berättades för
oss att vi nu kallades Republiken Kina och att Chingdynastin var
slut. Det var allt. Vi var bara jordbruksfolk och vi gick sällan till
staden och talade aldrig om sådant som kejsare och regering. Ingen
människa skulle ha vågat göra det. Aldrig såg vi dem heller.
Ämbetsmännen inne i närmaste yamen vakade över oss och där var
samma människor efter revolutionen som före revolutionen.
Vanligt folk tyckte inte om att söka upp ämbetsmännen, det var
bara någonting man gjorde om man var tvungen. Om man
träffade dem fick man böja knä inför dem. Det var precis likadant
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
