Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle doktor Kao - Kao Chia-jen, 72 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter revolutionen. Jag kunde inte inse att det var någon skillnad
alls.
Men de åren hörde vi i alla fall talas om att det fanns
utlänningar i Kina. Jag hade väl vetat att det fanns barbarer bortom
Kina men nu hörde jag talas om utlandet och att det fanns
främlingar i Kina. Men vi brydde oss inte om det. Vi var bönder och
det var inte vår sak att bry oss om det. Vi levde ju i vår by och allt
annat var långt borta. När jag bodde i Louping kunde det gå både
tre och fem år mellan var gång jag besökte Yenan.
Nu dog min far och jag började med åkerbruk. Jag arrenderade
20—30 mu. Det var nyodlad mark alldeles intill byn. Jorden
arrenderade jag från en liten jordägare som hette herr Pei. Han
kallades för övrigt Pei-Gamla-Trean, ty han var tredjebror Pei. Han
var helt nybliven jordägare. Ty efter museimanupproret låg
mycket land övergivet. Om man då betalade en liten summa pengar till
myndigheterna fick man äganderätten till denna jord och så länge
man betalade skatt varje år fick man behålla den. Nå, därför var
också arrendet på den jord jag arrenderade av honom lågt. Jag
behövde bara betala 15 jin för 3 mu. Arrendet betalades bara en
gång om året. Det var goda år. Arrendet var lågt och skördarna
goda. Då började jag studera medicin.
När jag var tjugotre eller tjugofyra år gick jag till läkaren för
en magsjukdom. Han skötte mig under två år och jag började bli
intresserad av medicin. Han var en av mina grannar, han hette
Chang och hans far före honom och alla hans förfäder hade varit
läkare. Men hans söner kunde inte läsa och skriva, de var
ointresserade av läkekonsten, de föredrog att arbeta med jorden. Chang
hade några mu jord och han var på en gång läkare och
jordbrukare. Det var vanligt. När doktor Chang märkte att jag var
intresserad sade han: »Du har talang. Du skulle kunna bli läkare.»
Chang hade många gamla medicinska böcker. Han lånade dem
till mig och sade: »Läs igenom dem ordentligt. Sedan skall jag
hjälpa dig att lära till läkare.» Vi var grannar och han tog
ingenting betalt av mig för detta. Men varje år brukade jag sända lite
spannmål till honom som gåva. Han var ju min lärare och som en
andra far för mig. Han var över sextio år gammal då och brukade
förklara böckerna för mig. Han sade: »Det är viktigt att du lär dig
allt detta ordentligt ty du måste kunna hjälpa folk när du blir
läkare.»
I början var jag elev bara och såg på när han behandlade
patienter. Han beskrev vad han gjorde för mig och lät mig känna
pulsen och förstå den. Så småningom började jag själv behandla
lättare fall under hans överinseende. När han ansåg mig fullärd
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
