Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lao dung - Ching Chi, »lao dung: omvandling till proletär livsinställning genom kroppsarbete», 29 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara orden på ytan. Jag ansåg att det var vår, de intellektuellas
uppgift att vara de ledande. Det har vi alltid varit. Jag hade ingen
kontakt med det arbetande folket. För mig var detta med klass och
klasskamp något abstrakt. Det var ord.
Men efter befrielsen började jag i alla fall tvätta mig själv.
Dessförinnan hade jag haft tjänare att göra det åt mig. Jag gifte mig
år 1953 när jag var tjugo år. Men jag arbetade inte hemma och
skötte inte huset. Det gjorde min svärmor. När jag födde mitt första
barn låg jag bara i sängen. Jag brydde mig inte om att göra
någonting utan svärmor tog hand om allting och skötte barnet för mig.
År 1958 uppmanade partiet alla unga ganbus att ta del i
kroppsarbete och gå ut till folket. Vi beslöt att alla ganbus i vår
organisation måste bege sig ut på landet under ett år. Jag var stadsflicka
och hade aldrig bott på landet och aldrig varit i någon by och jag
anmälde mig år 1958 som villig. Men det året antog man mig inte.
Först 1959 valdes jag att gå ut på ett års Iao dung, frivilligt
kroppsarbete. Jag kom med i den tredje grupp som sänts ut från vår byrå.
Vid det här laget har hälften av våra ganbus varit ute på Iao dung.
För närvarande är den femte gruppen ute. Varje grupp omfattar
åtta till tio personer och är ute ett år. Byrån omfattar följande
organisationer: Intourist, Sian Hotell, Utrikesministeriets
protokollsavdelnings representation i Sian och Kinesiska Folkets Sällskap för
Kulturella Förbindelser med Utlandet, lokalavdelningen i Sian.
Vi var nio personer i den grupp jag tillhörde. Vi skulle
omvandlas till en proletär livsuppfattning, vi skulle stärka vår fysik och vi
skulle hjälpa folkkommunen dit vi sändes i dess arbete. Vi var fem
kvinnor och fyra män. Jag hade diskuterat frågan med min man.
Visserligen var det tråkigt att vi inte skulle få vara samman på ett
år, men vi diskuterade frågan ordentligt och beslöt oss för att ett år
inte spelade så stor roll i ett helt liv. Att delta i fysiskt arbete var
viktigt och att bli en verkligt revolutionär kvinna var också
nödvändigt. Min svärmor lovade att ta hand om barnen, hon älskar dem
mycket, och min man skulle skriva ofta till mig. I allmänhet är han
lite lat men mot mig har han alltid visat sig flitig. Vi tycker om
varandra. Man säger om oss kinesiskor att vi är kalla därför att vi
inte går omkring på gatorna och kysses och håller i hand och sådant,
men det är inte sant. Vi är som masugnar, är vi kalla utanpå så
glöder vi inuti. Men vi beslöt oss för att ett år inte var så lång tid
och att det var viktigt för mig att motarbeta min lättja och bli en
bättre människa. Min man arbetar på universitetet. Han undervisar
i ryska. Han skulle använda detta år till att studera mer.
Så tog vi då tåget till Tungchuan. Där bytte vi till bussen. Vi
var mycket spända på var vi skulle placeras. Vi visste ju bara att
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
