Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lao dung - Ching Chi, »lao dung: omvandling till proletär livsinställning genom kroppsarbete», 29 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sinsemellan. Skolbarnen hjälpte till med detta frivilliga
studiearbete också. Men det ledde inte så långt som vi hoppats. Det är
mycket få kvinnor i Liu Ling by som kan läsa och skriva. Det är
mycket svårare att lära sig skriva våra skrivtecken än vad du kan
föreställa dig. Särskilt svårt är det för vuxna människor. Men de
är också mycket vackrare än bokstäver.
Efter det att vinterskörden var bärgad, det var i december 1959,
var det mindre arbete ute på åkrarna. Det är ju den årstid då livet
i byn är lugnare och då folk sysslar med olika smärre göromål. Då
började vi en allvarlig kritik och självkritik. I mer än två månader
höll vi på och diskuterade. Vi gick igenom vars och ens fel och
bedömde om de rättats till och hur de rättats till. Vi rannsakade oss
själva och vi rannsakade varandra och försökte komma till botten
med varje personligt problem och med varje skev inställning till
livet och arbetet. Ibland tog dessa sammanträden en halv dag. Vi
fortsatte dag efter dag. Sammanlagt höll vi väl ett sjuttiotal
sammanträden. Det innebar att var och en av oss i gruppen
analyserades och rättades till under närmare femtio timmar. Till dessa
möten kom de olika i ganbus i byn. På dem talade Li Yiu-hua, där
talade de olika ledarna för brigaden och arbetslagen och
partiorganisationen. Där uppträdde också byborna en efter en och talade
om för oss vad de egentligen ansåg om oss och om vårt arbete.
Detta var mycket viktigt. Du vet vi kom ju till större delen från
en småborgerlig miljö där vi aldrig hört några fränheter. Förr i
världen sade man aldrig sanningar rakt i ansiktet på någon. I våra
hem hade vi alltid varit hövliga. Det var ju inte passande att
kritisera en annan människa. Det var bara tjänare man kunde säga till
ordentligt. Men dessa bönder talade öppet till oss. Vi var ju ute
på Iao dung för att omvandlas. Det tog ofta emot, men det hjälpte.
En av flickorna i gruppen var arrogant, menade kvinnorna i byn.
Men de talade henne tillrätta. Du vet, den gamla människan måste
bort för att den nya riktiga människan skall kunna framträda. Till
mig sade man att jag sagt att jag skulle lära ledarna för
kvinnogruppen att skriva och läsa, men när allt kom omkring hade jag
bara förmått lära en av dem att läsa.
Under hela vintern gick vi således igenom vårt arbete och vårt
uppträdande. Det fanns inte mycket kvar sedan som vi inte
analyserat och bedömt. När man håller på så länge finns ingen
möjlighet att gömma sig bakom några vackra ord. Sedan, efter tretton
månader på Iao dung skulle vi resa hem. Jag kände mig helt kluven
då. Å ena sidan längtade jag ohyggligt efter min man men å andra
sidan kände jag mig så oerhört olycklig över att jag skulle behöva
lämna Liu Ling. Jag hade vuxit in i byn och blivit bunden till den.
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
