Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Partiet - Li Yiu-hua, Gamle Sekreteraren, 57 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han var mäktigare än Röda Armén. Det var bara jag och min
familj som stannade kvar i byn. När byborna runtomkring hörde att
han flytt tog de upp förföljandet. Men de hann inte ifatt honom.
Just som de kom inom synhåll för honom lyckades han nå fram till
en KMT-post 40 li bort. Då kunde de inte ta honom utan de fick
vända tillbaka. De återvände då till vår by och i gryningen började
vi dela upp hans spannmål. De var alla hans arrendatorer. Nu kom
också de jordlösa drängarna och daglönarna från byarna
runtomkring och anslöt sig till revolutionen. Vi delade jorden och
spannmålen. Jag fick 300 jin spannmål. Jag tänkte: »Spannmålen kan
jag äta upp och sedan kan ingen ta den ifrån mig. Men vad händer
med jorden?» Det fanns ingen avdelning av Röda Armén i
närheten när vi gjorde revolution. Det fanns bara rödgardister med spjut
från grannbyarna.
Nu fick vi registrera oss för jorden. Var och en fick så mycket
jord han kunde bruka. Resten sattes undan för att brukas åt Röda
Armén. Det var vår form av spannmålsskatt då under revolutionen.
Detta organiserades av ordföranden för folkmilisen i vårt distrikt.
Han hette Shang Wen-zu. Vad som hände med honom sedan vet
jag inte. Han stannade kvar i sin by när folkmakten slogs ned och
sedan har jag inte hört något om honom.
Nu kom många propagandister och ganbus till byn från vår
regering. De brukade stanna över natten i min grotta. En dag kom en
ganbu som hette Chang och som var bataljonsledare för Röda
Gardet. Han talade med mig och sade: »Revolutionen är för de
fattiga. De fattiga måste själva ta makten i vår revolution. Du blir
ansvarig för att upprätta Röda Gardet här.» Denne Chang hade jag
sett förr. Han var från en by en bit längre bort. Vi litade på
varandra ty vi var från samma trakt och vi var alla fattiga. En av de
saker som gjorde vår revolution möjlig var att vi alltid talade med
de fattigaste. En annan sak som betydde mycket var att vi hörde
talas om revolutionen från våra egna familjemedlemmar. Vi litade
mest på familjen och när man i familjen började tala om att
revolutionen var nödvändig så var detta en starkare propaganda än
om någon kom utifrån och talade till oss. En farbror kan säga
sådant som en utanförstående inte kan säga.
Jag hade nu 30 mu jord. Det var första gången jag hade egen
jord och jorden var god, jag hade själv valt ut den. Min hustru
sade ingenting. Detta var ju ännu i det gamla samhället och där
talade kvinnor inte om sådant. Nu när jag ledde Röda Gardet i vår
by deltog jag i jordfördelningen i andra byar. När vi gick till dessa
byar tog vi först kontakt med dem vi kände sedan gammalt. Dem
talade vi med allvarligt. Jag deltog i jordfördelningen i Yaping.
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
