Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Partiet - Liu Hsin-min, ung ganbu, 32 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi har inga maskiner och avkastningen per mu är låg. På grund av
olika naturkatastrofer är vår jordbruksproduktion inte jämn från
år till år men vi tror att under partiets och ordförande Maos
ledning kommer dessa efterblivna drag att försvinna och
spannmålsproduktionen kommer att stabilisera sig. Vi är inte nöjda med våra
framgångar utan vill nå längre.
Preliminärt räknar vi med att efter ytterligare tre femårsplaner
nå en stabil avkastning av 180 jin spannmål per mu. Inkomsten
kommer då att vara dubbelt så stor som år 1961. Det vill säga att
vi om en femton år räknar med att per capita inkomsten kommer
att vara 180 Y i kontanter och 920 jin spannmål. Arealen för
industriellt utnyttjbart virke kommer att ökas från 423 mu i år till
1 321 mu. Den totala skogsarealen kommer att fördubblas och bli
8 000 mu. Vi skall nå upp till en kollektiv kreatursstock
motsvarande 2 stora djur och 7 getter per hushåll, och till en individuellt
ägd kreatursstock omfattande 2 grisar och 2 fjäderfän per capita.
Vi är övertygade om att vi, ledda av partiets Centralkommitté
och ordförande Mao, med »de tre fanorna» framför oss och genom
egna händers arbete, med flit och sparsamhet och hårt arbete och
enkel livsföring skall kunna uppnå detta.
Årsskiftet 1958—1959 sysslade vi med att tillverka järn enligt
gamla metoder. Vi använde vår egen järnmalm och under fyra
månader, från oktober 1958 till januari 1959, var 67 arbetare
sysselsatta med detta. Vi använde sammanlagt 8 040 dagsverken à 1,10 Y
och löneomkostnaderna utgjorde 8 844 Y. Vi använde 150 ton 20 %
järnmalm som vi själva brutit. Vi inköpte 78,6 ton koks till ett pris
av 25 Y per ton. Vi köpte specialtegel för 340 Y och redskap för
498 Y och använde ytterligare 143 Y till olika
administrationskostnader. Totalutgiften för vår järntillverkning var 11 790 Y. Vi
framställde sammanlagt 39,3 ton järn. Kostnaden per ton utgjorde 300
Y. Samtidigt kunde vi köpa järn i handeln för 289,40 Y per ton.
Det innebar att vi producerade vårt järn till ett pris som låg 10,40
Y över handelspriset. Eller med andra ord att varje ton vi
producerade innebar en förlust av nästan tio dagsverken. Vi beslöt därför
att upphöra med detta experiment. Samtidigt måste sägas att våra
arbetare lärde sig denna teknik, vilket har ett visst värde, dessutom
var det då i årsskiftet 1958—1959 under Det Stora Språnget svårt
att köpa järn. I det sammanträde där vi diskuterade frågan efter
detta experiment var dock huvudsaken att vi kunde köpa järn då
igen och därmed hade möjlighet att använda vår arbetskraft inom
jordbruket där vi bättre behövde den.
Folkkommunen erhåller inga administrationsmedel från
arbets-brigaderna. Folkkommunens administration betalas av staten. Vi
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
