Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der stodo de nu alla sammanträngda, hufvud
vid hufvud, alla med linhvitt hår och alla
stirrande åt samma håll. Det var som en hel skog
af tistelknoppar, som väl slagit ut ullen, eller en
äng, tätt bevuxen med ängsull.
”Jag är nu här, bara for att barnen ska få
si”, sade, med litet vigtig min, en gumma till sin
granne. "Nog har jag sjelf sett honom. Jag fick
rätt se honom äta i morgons, innan han gick i
kyrkan.”
"Håken, fick J det mor? Hvad åt han
monn-tro? Berätta kära mor?"
"Han åt rätt som annat folk, vet J mor."
"Håken, gjord han så, dä kunde jag alder
tro.”
I detsamma blef det rörelse och böljande bland
tistelknopparna. Det var fru Metta, som
förorsakade den, genom sitt bemödande att framtränga.
När gummorna nu sågo sig om, och blefvo varse
den af alla kända Tannilafrun, som man nog visste
skulle förstå att göra sig väg, så jemkade en hvar
rum så godt hon kunde, och snart stod fru Metta
främst för skaran vid kyrkdörren.
I kyrkan syntes icke mycket folk. Längst
bort satt, just invid dörren till koret, mäster Erik
Erikson, biskopen från Åbo. Framfor honom stod
presterskapet och några af de förnämsta herrarne
från socknen. Ett par capitulares och notarien
suto vid ett bord. På något afstånd stodo
åtskilliga af socknens allmoge, och här och der väntade
i kyrkbänkarne sådana, som afvaktade att i sin
tur få framträda och anmäla sina påståenden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
