Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Lars lsakson, dömd, för trolleri, att stå tre
söndagar å rad vid kyrkdörren under gudstj
ensten”, relaterade notarien ur sin bok, "följer nu
således i ordningen herr Simon i kapellet,
anklagad att hafva låtit ohelga julmorgonen genom
ringande till ottesången med en koskälla."
Biskopen kastade en missnöjd, frågande blick
på herr Simon, som framträdde. Herr Simons
runda, glada ansigte bjöd till att antaga det
högtidligaste och alfvarsammaste uttryck, som var
möjligt, men ikring munnen spelade ett drag af
skälmaktighet, som omöjligt lät sig öfverskylas.
Biskopen såg högst alfvarsamt på presten.
"Skall det då alltid vara klagomål öfver eder,
Simon", sade han slutligen. "Redan gammal prest,
och dock ständigt streck, som skulle anstå den
okynnigaste djekne."
"Högvördigste herr Biskop", svarade presten.
"Denna gången åtminstone synes mig, att jag
handlat välbetänkt. Skulle jag väl tillåta guds
församling att bortsofva julottan? Eders vördighet
torde icke hafva förgätit, att när ryssarne
plundrade här under sista ofreden, bortförde de ock vår
klocka. Huru skulle nu församlingen
sammankallas? Icke kunde den stå på kyrkbacken i kölden
i timtal och vänta. Men si, när koskällan ringdes,
visst kröp der folk ur alla stugor, båd byggare
och deras kyrkqvartersgäster. Icke tycktes mig
eller skällan sämre, för det min ko ringt med den;
nog ha många andra nöt ringt klockorna, äfven
till samgång, utan att deröfver blifvit klagat hos
biskopen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
