Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bjuda något till, så slår jag dem
p& hufvudet.”
”Slå dem på hufvudet, ja, slå hufvudet af
dem; alla här i Finland, som förrädiske äro. Jag
undrar hvem som stode mig i vägen, om jag ville
begära dem af konungen! Han skulle gifva mig
dem att sålla såsom agnar, alla dessa lumpna
lycksökare, som äro antingen stumma hundar eller
tillochmed vifta svansen för hertigen.”
Han satt en stund försänkt i tankar, dörren
öppnades och fram till honom trädde hans
husfru, fru Ebba. Han varsnade henne ej, innan hon
vänligt lade sin hand på hans axel. Då ryckte
han häftigt till, och ur ögonen for en blixt, men
det vredgade uttrycket mildrades nästan till
vänlighet, då han såg hvem det var, som stört
honom, och han sade endast: ”Ebba.”
Fru Ebba forskade ett ögonblick i hans
an-sigte och sade: ”åter obehagliga nyheter, min vän."
"Hertigen sörjer för att sådana ej saknas.
Der-till växer mig böndernas uppror öfver öronen.
Lyda andras råd, der eget vore bättre, är dårars
verk. Bönderna hade bort qväsas genast, men
jag lyddes på Olof Sverkersons råd att bida. Han
ställde sig, som om han kännt konungens önskan.
Numera torde ej resningen kunna undertryckas,
utan att det kostar mycket blod.”
"Ack min herre, bönderna äro enfaldige och
vilseledde. Låt dock ej din hand falla alltför tungt
öfver dem. De hafva i sanning haft mycket att
lida."
Ebba, mildhet vore här grymhet. Konungens
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
