Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen fattig, och man borde nu ändå ej så rent
för-derfva henne.
"Nå, så skall man väl då laga sällskap hit”,
ropade skrattande en ung dräng, hvars glada blå
ögon tydde på ett lätt sinne, ehuru han nu var
gripen af den allmänna yrseln och lika vild som
de andra. Derpå tog han de slagtade kreaturens
hufvuden, spetade upp deras munnar med stickor
och ställde sådana i alla fönster, liksom om de
skådat utåt. ”Siså, nu ser här folklikt ut”, ropade
han gycklande, och ett stort skratt och buller
uppstod under det skaran började tåga från gården.
En hög rodnad uppsteg på fru Mettas kind,
då hon hörde rösten af sina kära kreatur, när de
utsläpades och fälldes. Dessa föremål för hennes
dagliga omvårdnad, hon kände dem livar och en
särskildt på rösten, och tårarna trillade en och
en utför hennes kinder. Ofrivilligt utsade hon för
sig sjelf några af de mest älskade komas namn,
när hon hörde deras nödrop.
Många och långa voro de timmar, som sålunda
tillbringades af henne, och lättare är att tänka
sig än beskrifva livad hon led, då hon måste sitta
här fängslad, och visste att nu förstördes hennes
ståtliga bo, detta hennes tankars mål, hennes
lijer-tas stolthet och hennes ögons fröjd.
"Siså, farväl nu, kära fru”, sade Jöns, ”frun
behöfver nog livila sig nu, niir frun haft så mycket
fremmande. Sitt stilla, var så god, icke behöfver
frun ha besvär att följa oss, sådana ringa gäster
frun i dag haft. Skall jag helsa till herr Erik
Liljeholm på Åbohus?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
