Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du, der ha de odjuren ställt Rosans liufvud, min
alrabästa ko, som mjölkade sex kanuorom dagen,
och som alldrig smakade på sitt morgon foder, om
inte jag hade klappat henne på det der samma
fattiga hufvudet förut. Och mina suälla kalfvar
och qvigor, och Liljan, och Dockan, och Blidaros,
och Mansikka, och Murikki, alla döda”, och fru Metta
gråt så att hon snyftade, något som Sigrid alldrig
förut sett henne göra. Ilon öppnade nu en
liderdörr, ’’se", utropade hon glad, ”Stoltafin lefver än.
Hon var i går litet modstulen och mådde ej väl,
så att jag lät skilja henne ifrån de andra, och
skickade Matts med Stors varten till gamla
Österbottens Annika, for att be henne komma och stöpa
bly öfver henne. Det var så godt det, så ha vi
storsvarten i behåll. Jag vånner de nu vore här
ren, så man hade någon till hjelp, att få börja
rödja undan här. Hvar hålla de nu tro alla hus?
Hu! Herre välsigne och bevare oss, livad är detta?
En död karl! Rysligt, förfärligt! Det är ju Erki.
Kanske finns det dock lif i honom, jag tycker
hjer-tat klappar en smula. Han måste bäras in,
kölden gör af med honom annars, om han änn något
lif har qvar. Tag i med du, Siri, det duger ej
att vara fin när det gäller en menniskas lif kanske,
och drängar och pigor ha vi ej nu att befalla.
Men äro de då alla ihjälslagna, efter ingen syns
till ännu. Tyst, vänta ett ögonblick, mig faller
något in. Spring du och ring på klockan. Komma
de ej när de höra vällingsklockau, då äro de i
sanning döda”.
Sigrid åtlydde befallningen, och när hon åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
