- Project Runeberg -  Sigrid Liljeholm. Roman af -a -g /
59

(1862) [MARC] Author: Fredrika Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hunnit till Nokia. Der beredde de sig att rasta
öfver natten. Mitt sinne reste sig oöfvervinnerligt
emot. att fortfarande vara tvungen att kampera
med dessa råa gastar, och mina tankar flögo
ständigt hit till Tannila. Emellertid kom
underrättelse om att Fleming vore i antåg med krigsmakt.
Denna nyhet verkade som ett trollslag. Den
bullersamma folkhopen, som förut endast ordat om
sin önskan att få tag i herr Klas För att slå
honom till jorden, den hade nu med ens blifvit helt
spak. niir den fruktade mannen med sina knektar
stod den inpå lifvet. I den allmänna villervalla,
som nu uppstod, lyckades jag obemärkt, smyga
mig ut till en inhägnad, der, ibland andra hästar,
äfven de förvarades, som togos från Tannila. Jag
kastade mig opp på en af dem och red i
sporrsträck derilrån. Jag tror att man märkte min
flygt, ty jag hörde skrik och hojtande att stanna;
men i villervallan torde ingen hnfva kommit sig
att förfölja mig, åtminstone upphann mig ingen.”
”Mycken tack iiro vi eder skyldiga äfven för
eder välvilliga omsorg om oss. Hem, kan ni
numera i afton icke resa, och det är sannt, der har
ni icke ens tak öfver hufvudet. Men ni är trött
och beliöfver hvila, och det behöfva vi alla, ty det
är nu ganska sent, och vi ha alla haft en
besvärlig dag. Hurudan välfägnad jag kan bestå eder,
vet jag ej sjelf än. knappt nog hurudan bädd.
Genom er rådighet att krossa stegen, kom ingen
att tänka på att i vinden kunde tinnas något
för-varadt; jag tänker viil att jag derifrån skall få
oss bäddar. Men mina sängar med goda nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:10:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rfsigrid/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free