Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sängkläder, som stodo bäddade lnir i rummen,
varma och sköna, dem ha de allt fört med sig. De
voro utmärkt väl tillställda, spunna hemma, och
väl viifda och med nya dun.”
Fru Mettas mod höll på att svika henne, vid
minnet af de många uppbäddade sängar, som
utgjort hennes stolthet; men tid var ej nu att sörja.
Hastigt var hon åter i verksamhet, de söndrade
fönstren tillstoppades så godt sig göra lät,
fönsterluckorna stängdes och hrasor upptändes. Något
mat upphemtades ur ett visthus, som blifvit
ouppbrutet, emedan bönderna ej kunde tro annat, iin
att ej mera iin livad de redan hittat kunde i ett
hus finnas, och derföre ej ansågo löna mödan att
vidare söka flera förråder. Så hlef snart allt det
nödvändigaste ordnadt fiir natten.
Följande dagen skulle Enevald fara för att
se efter sitt eget förödda hem. men måste lofva
fru Metta att till natten återkomma till Tannila,
der hon dock kunde bjuda honom ett bättre rum,
iin han kanske kunnat finna det hos någon af
sina torpare.
Fru Metta och allt folket i gården voro nu hela
denna dag upptagna af omsorger att st illa
rummen i beboeligt skick, att från vinden nedbära de
der förvarade linne- och sängkläder, samt att på
alla håll ordna och putsa efter gårdagens
förstöring; och tack vare hennes kloka anordningar,
började allt att antaga ett temligen ordnadt skick,
då hon tredje dagen om morgonen varsnade en
ryttare, som tog af stora vägen opp till Tannila.
Ilon trodde först det vara Enevald Fincke, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
