Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lian redan härom ordat med sin hustru och sin
dotter, hvilken vore beredd att, i hvad hon skulle
förmå, bjuda till att vara de ärade damerna till
tjenst. rKära barn”, sade han derpå åt Sigrid,
”var då icke så försagd, att du icke vågar aflägga
din tacksägelse, för hans herradömes nådiga
anbud.”
Sigrids hjerta var helt bekliimdt, och hon kände
sig skrämd och illa till mods att nödgas framträda
inför så många fremmande herrar; men
isynnerhet af bäfvan för den mörke herr Klas, hvilken
hon hört omtalas som en så förfärligt sträng man.
Ett ögonblicks besinning sade henne dock att hon
borde akta sig att icke synas pjåkig, hon gjorde
derföre våld på sig, steg fram till den mäktige
herrn och neg djupt i det hon sade några ödmjuka
ord.
I detsamma inträdde fru Metta, röd och vann
sä väl af köksbrasan, som af ifver.
”Eders herradöme, och ofri ge herrar, herr
Axel. herr Anders, herrarne behagade hålla till
godo med den ringa välfägnad, som i vårt
utplundrade hus nu i hast kunnat åstadkommas. Det
är visst allt ovärdigt så höga gäster, men herrarne
täcktes ursäkta och låta välmeningen ersätta
bristerna hos livad vi vågat framställa, så ringa det
än är.”
”Gud bevare eder fru Metta”, sade Fleming
leende, ”tror J mig icke i sanning vara en värre
varg att äta, än som sjelfve hertig Carl omtalar
mig vara.”
Häri hade han ej så orätt. Fulla upprågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
