Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bege sig hort, för att upphinna de öfriga, och lian
slöt nu, med ett varmt famntag, hustru och dotter
i sina armar.
Fru Metta hade svårt att rätt vara lugn och
sade: ”Gud hevare eder herr Erik då i gån emot
sådana röfvare och vilda djur, som icke liafva
försyn hvarken för hög eller låg. Kiire herr Erik
utsått eder dock icke för de värsta ulfvame.
Af-slå icke heller livad jag af eder ber: bar dock
denna lilla silkeslapp under harnesket, se, låt mig
sticka in den här. Den är vigd och signad och
hvarken pil eller svärd biter derpå, men om den
skyddar mot böndernes kluhhor det vet jag icke,
så att J bör väl se eder före emot dem. Gud signe
eder, käi e herre, att J må komma oskadd ur denna
svårighet.”
Sigrid slöt sig snyftande till sin faders hröst.
"Nå nå, barn. icke förtjenar det så der mycket
sorg, min lilla flicka. Nog har din gamle far va
rit med, der det gått hetare till än det nu
kommer att göra. Gråt icke, Siri min flicka.” Nu
kastade han sig på sin hiist och vinkande med
handen ännu ett farväl, hastade han att upphinna
truppen.
I böndernas läger herrskade larm och oreda.
Man visste att Fleming nalkades med knektarne,
men livad som borde göras, ens för att möta första
angreppet, förstod ingen.
Till hären hade slutit sig en stor mängd
så-dane, som endast sökt tillfälle till plundring, och
för livilka resningens egentliga ändamål var
alldeles likgiltigt. Desse tänkte med förskräckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
