Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes kläder hade ock blifvit förstördt af
plun-drame, men skulle viil icke heller varit nog galant
för att begagnas i Flemingska huset. Herr Erik
lofvade sörja för att sådant i Åbo blefve afhjelpt.
"Så lemnar jag dig nu åter. kära min Metta,
och med allt detta oskicket till. Huru moune du
nu här kan reda dig ens med foda åt folket?”
"Jag tänker vinterfisket ger nödtorftigt så
länge, och till brödfödan förslår väl stackame på
skogsåkern.”
"Allt godt således, och då jag märker, att
ju här ingen nöd blir, far jag nu med lättare hjerta
från hemmet än jag kom."
”Ja, ja, nog kan det viil gå, och J sen alltid
den glada sidan af allt, och knappt jag sett eder
ens på alfvare vredgas öfver något i verlden, ej
ens öfver klubbmännen, dem vår herre nu må
förlåta, då de hafva fått sådan svår vedermöda.”
"Tro aldrig, mor, att ej sinnet brusar opp för
mig ock ibland. Minnes du ej huru jag brukade
klappa opp den skälmen Elias, som sen rymde
ifrån oss. Det var skada nog, nu blef han visst
en galgfogel, fast det var godt gry i slyngeln med
alla hans opptåg.”
"Ja så var ock agan, att J skrattade och gaf
honom en smäll, och skämde bort pojken på allt
sätt.”
"Åh. mor, vi ha så litet lefvat tillsamman, att
du knappt känner mitt lynne. Borta, i krig och
på sjö, har min mesta tid förgått, och du har
ensam styrt och ställt på godset, och bra har du
ställt, hvad skulle jag då vredgas öfver?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
