Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit obehagligt störd: "Mäster Sigfrid, edra
ögon måtte tagit skada af alltför mycket nattvak
och skådande opp till stjernorna. så att J icke
kunnen urskilja jordiska ting. Hvad är det J
sägen?”
Ofverraskad af det hastiga ombytet från
skymning till strålande ljus, hade mäster Sigfrid lagt
handen öfver ögonen, dem han slutit. Han borttog
nu handen, slog opp ögonen, såg sig omkring, och
skakade smått på hufvudet, så att hans spikraka
hårtestar föllo honom än mer i .ansigtet, hvarpå
han sköt dem undan och strök sig uppåt öfver
ögonen, liksom han velat reda för sig livad han
såg, och sade nu: ”Underlig var denna syn, se
här ser jag ju nu idel sköna rosor och blader
med kärleksknutar förenade. Måste i sanning,
som högvälborna hennes frudöme behagar säga.
mina ögon af det myckna nätternas vakande tagit
skada. Lär väl behöfva något guld, till deras
stärkande nyttja. Torde det väl för hennes
frudöme och hennes välborna jungfrudöttrar vara
godt att detsamma bruka.”
Hebla, som nu bunnit hemta sig efter
obehaget af mäster Sigfrids ord om mattan, sade nu
leende: ”Käraste mäster Sigfrid, vi hafva
lyckligtvis ingen svaga ögon, är det emot sådant, guld
skulle vara bra?"
”Ja. guldtilspån eller hammarslagg, väl smått
och grannt rifvet, så att man det näppeligen
känna kan, och spildt i ögonen, styrker synen. Men
man dricker det ock emot hjertats affecter och
stor rörelse, och skall jag deraf gerna tillreda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
