Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«ch högborna herrskapet dermed förse, till
framtida behof.”
Hebla kunde ej motstå sin lust att skratta,
men fru Ebba sade: rDu yrbätta, allting skrattar
du åt, du som ännu ej pröfvat verlden. Väl kunde
mången gång behöfvas ett medel mot hjerteve;
men om dertill just guld är lämpligt, vet jag ej.
Kära mina unga flickor alla, väl kommer för er,
hvar och en, den tid, då J önskaden äga en
guld-tinktur emot sorgen.” De unga hade blifvit
allvarsamma, tillochmed Heblas lilla finurliga
fysionomi hade lagt sig till ett helt högtidligt uttryck.
Nu återkom herr Klas och medförde, äfven
nu, en gäst. Denne var yngre än mäster Sigfrid,
hans drägt var ytterst fin och gjord efter nyaste
mode.
"Se", sade herr Klas, ”hvad jag mötte derute
i slottsporten! Jag bad honom komma opp. Men
ni kan inte se honom riktigt”, och dermed tog
herr Klas den lille mannen och lyfte honom, med
ett tag. på det massifva bordet, mellan
Ijussta-kame. "Nej se på Daniel bara! Sammetsärmar!
kan ni räkna silfverknapparne i tröjan, än alla
snörena sen! Sickna vida, pösiga, välska hosor och
brändt hår och långa lockar, som falla på
Hollandskragen och grannt passement kriug tröjan!
Nej ser man bara!”
Daniel Hjort, studenten, stod röd af vrede och
raseri på bordet, der Fleming obarmhertigt
fast-höll honom. Heblas lilla ansigte krusades i alla
fasoner af svårigheten att emotstå skrattlusten.
Peder. som stod vid spiseln, väntande på Hebla, skrat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
