Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grofliet, på honom hämnas mig ju hvarje, om än
så ringa, Stockholmare som talar sin välljudande
svenska och skrattar, när den förnäme mannen, i
de höge lierrarnes bildade krets, talar sin simpla
tinska brytning. Ja, detta iir simpelt, det är saunt,
dock talar jag ju sjelf detta samma fula språk, som
förråder den simpla härkomsten. Herrarne vid
liofvet, de lägga alla bort denna brytning, om än
de från början haft den; men sotnäsan, han ser
hvarken till höger eller vänster och förstår ej
ens att han härigenom gör sig till en bonde. Nej
i sanning, hans förolämpande skulle ej liafva rört
mig, ty han har ingen talan i en sak, der
sirlighet och smak komma i fråga. Men hon såg det!
Att måsta tiga, att måsta tåla som en stackare!
Och detta försmädliga leende på hennes ansigte.
Ha! Juugfi-u Karin, du föraktar den fattige
studenten, men vänta, kanske kan ännu detta husets
stolta hufvud släpas i stoftet och Daniel Hjorth,
den ofrälse studenten, kan få makt, — makt. Har
du sett, stolts jungfru, huru stundom en ofrälse
förmår fälla i stoftet många stolta ädlingar? Men
hvarföre går jag alltid åter dit, och kryper för
deras nådiga blickar? Hvarföre gör jag mig
frivilligt till ett mål for deras stolta hån, och tål
deras öfvermod? Dock — Daniel, är du icke
orättvis? Rådde väl liou för att du blef förolämpad?
Kanske var det blott mitt uppretade sinne, som
förespeglade mig detta leende på hennes lappar.
Tanken på allt detta kan göra mig vansinnig.
Men — är icke det redan ett vansinne att höja
blicken till Katliarina Fleming? Dock icke så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
