Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rViilan, Daniel, i denna dag har man bjudit
mig ganska mycket guld, blott jag velat förfärdiga
och försälja ett gift eller trollmedel att
afdaga-taga en menniska. Då jag vägrade, bjöd man
mig allt mer, och slutligen så mycket, att jag
fann det i Finland icke tinnes mer iin ett enda
lif, som kunde så högt betalas."
"Ha, Flemingenl"
"Så anade mig.”
"Hvem var den som vågade utsätta sig för
edra misstankar, genom att anlita er härom?"
"Ilan var mig alldeles fremmande och djupt
förklädd, och gick som han kom, tidigt i
morgonens mörker, innan ännu någon anuan eld vaknat
i huset än min studerlampa. Mina ögon spejade
varsamt efter om han hade båda fotterna lika,
men kunde ej få reda derpå under den djupa
förklädnaden; dock hördes stegen alltför jeinna niir
han gick bort, for att jag skulle tro den hafva
dolt en hästhof.”
"Och han bjöd er mycket penningar?”
"Mycket. Daniel Hjorth, dröj icke med dina
tankar vid sådant. Guld är godt och tilldrager
sig afiection, men haf dock alltid ditt samvete
kärare!”
XIII.
Sedan Fleming hade återviindt ifrån det
Ta-vastlandska tåget, der han hoppades hafva injagat
bönderna en sådan förskräckelse att de icke mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
