Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett vililt yrvader rasade öfver Tavastskogen,
den tolf mil vidsträckta. Fritt kunde stormen bryta
de seklergamla tallarne, ingen menniskoboning
fanns der att krossas af deras fall. Yargame
ströko i skaror omkring och sökte efter de i snön
nedbäddade liken efter klubbmänneme, som
under flykten stupat for de förföljande knektarne.
Men fredliga resande gjorde sitt testamente och
beredde sig till döden, när de ensamma nödgades
färdas genom den öde skogen.
Flemings skaror hade tågat norrut, för att
qväfva det värre än förut åter utbristande upproret,
oro oeh bäfvan kerrskade öfver hela landet,
hungersnöden grep omkring sig och dess följeslagare
sjukdom och död. Men på Tavastmon visste
ingen af nöd eller sorg, ty intet menskligt hjerta
klappade inom dess område, om ej stundom en
vilsekommen brottsling gömde sig der. Men knappt
hade ens röfvaren mod att trottsa vinternattens
köld under de höga furornas hvalf, der vinden
utförde sin vilda hvirfveldans. Underbar är en
månljus natt i furornas pelarskog, då månskenet
i långa strimmor faller in här och der mellan
stammarne. Underbart är här ock om dagen då
vandraren ser långt, långt bort, och blicken går
vilse emellan de otaliga pelarne. Nära, fjerran,
öfverallt samma resliga, raka och höga stammar,
öfverallt samma palmlika kronor. Men nu, tinnes
här nu ett menniskoöga. så kan det ej se några
steg ens framför sig. allt är snöhvirfvel, yra,
mörker, så mycket en nordisk vinternatt, med sin
mjella snö, kan bli mörk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
