Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men åtminstone en timmas tid åtgick, innan Lon
hann fram till kojans dörr. Marken var jemn och
utan qvistar och ruskor, men drifvorna voro
ogenomträngliga och yrvädret ryckte i hennes kläder
och förde henne an rundt omkring, än kastade
det henne ned på drifvan. Väg visste hon ej. men
emellan furustammarne är öfverallt väg.
Karlen, som slutligen lyckades få hästen i
rörelse, sedan slädan blifvit tom, kom i det samma
till kojan, ställde häst och släda på läsidan af det
lilla huset, betäckte hästen med ett täcke och såg
efter fruntimret, som häftigt ryckte opp dörren.
Han skakade dervid litet på hufvudet, förmodligen
åt hennes djerfhet, men sjelf kröp han i släden
under fällen, och somnade snart.
I kojan satt lilla mor Annikka framför brasan
och runkade fram och åter på sin stol: en rund
trädskifva på tre ben. I hennes famn låg en svart
katt, som strök sig under sin matmors hand fram
och åter. Dess svarta skinn gnistrade liksom dess
ögon. ”Hi hi hi", fnittrade gumman, ”jo jo, si man
får fremmande, jo. Visste jag inte det när Hiisin
spann så nätt. Ligg stilla Hiisi, spänn inte klorna
så der. Jo jo”, och gumman vacklade med
hufvudet åt ömse sidor och nickade nedåt med sin
långa näsa, som om hon velat röra i hrasan med
den.
”Kära mor, kan en vilsekommen resande få
herberge hos er", frågade fruntimret, som
förgäf-ves väntat att gumman skulle vända sig emot henne
eller på något vis ge tillkänna att hon märkt
hennes ankomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
