Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu bara ocli läs öfver bonne. Det hjelper visst."
1 detsamma steg den underliga fremmande
tjvinnan opp, gick hastigt till Annika och sade
betydelsefullt: "Ni skall få höra af mig. Jag vill
ej dröja längre. Farväl!"
Hon gick och hade snart försvunnit med sin
körsven och släde. Fru Metta blef allt
underligare till mods, men när nu mor Annika, utan
vidare prut, följde henne, så begaf hon sig å väg.
Men ur fru Mettas liufvud gick ej tanken på
att något var å förde. Under vägen gaf hon sig
i samtal med mor Annika, visade mycken håg att
lyssna till harmfulla utlåtelser emot riksmarsken,
och såg lätt huru hennes själ glödde af hat och
hämndlystnad. Derpå förde hon talet på hertigen
och sade: "Hvad menar J mor, att hertigen ville
ge den, som kunde berätta honom att Flemingen
vore död." Gumman nickade och skrattade på
sitt vanliga ohyggliga sätt.
Fru Metta kunde icke skilja sina tankar från
det hon sett och hört. Hon tänkte på att skrifva
till herr Erik, men huru få fram brefvet till
honom?
XIV.
Fru Metta hade ej länge varit hemma, innan
hon varsnade en ryttare, som steg af vid trappan.
Med nöje hade hon i honom igenkänt Enevald
Fincke, och skyndade sig nu att vidkomna honom
och få helsningar från sin man och sin dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
